Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
ät. deras blickar ocli en adel åt deras panna, för hvilka jag djupt böjer
mig. Detta tysta umgänge har en förunderlig kraft. Jag liar hört
talas om en legend, ett helgon, som såg en spetälsk, rördes af
medlidande och, utan tanke på att kunna göra något under, kysste den
sjuke med sina friska läppar, hvaröfver så många varma böner hade
flugit. Hur förvånad blef ej den fromme öfver att se sjuklingen
tillfriskna ! Något af denna förvåning linnes bos sådana enkla fromma,
då de se huru matta själar förfriskas af deras tros-lif. Men, skola vi
då ringakta tankearbetet? Nej, långt derifrån. Det är ära vardt.
Visst måste dessa, hvilkas tankar sväfva såsom englarne på Jacobs
stege, i högre rymder, visst måste de blifva mera hemmastadde deruppe,
mera vana vid ljuset, än de som mest tänka på jordiska ting.
Lyckligtvis tala dock äfven de jordiska tingen om den Allsmägtige, ocli
bonden- rid plogen tänker på Hans under, fast på annat sätt än
filosofen.
e , s>
Oftast på de senare åren reste Thekla för sommaren ned
till Östergötland, der den gamle vännen Adolf Lindblad bodde
bland barn och barnabarn i landtlig ro. Här njöt hon af ett
i allo for henne sympatiskt umgänge. Gamla gemensamma
minnen och nya glädjeämnen delade hon med dessa älskade
vänner och allt flera af hennes poesier kommo henne som
»bevingade englar» till mötes i de nya- sånger, som föddes i
Lindblads rika, musikaliska fantasi. Härifrån sände hon också
månget bref till upsalavännerna, hvilka alla vittnade om det
rika lif, hvaraf hon njöt i detta hem.
L—g, sista Juli 1866.
En vacker stilla söndagseftermiddag på landet bar eu egen lugn
ljuflighet,’ som du nu kanske njuter pä samma vis som jag? — Här
råder en ostörd stillhet och landtlighet; kreaturen beta i skuggan,
barnen leka på ängen, de gamla .sofva middag och jag fick en plötslig
lust att tala med dig. -Tag skref sist från Weckholm. Det var med
en känsla af aldrig mer, som jag skildes frän den trefliga prestgården.
Kl. var Vo4 på morgonen, då jag såg de båda sorgklädda systrarna
nicka sitt farväl och försvinna bland träden. Snart satt jag ensam p’ä
ångbåten ocli paraderade som högsta hönset bland kacklande
"kycklingar och yrvakna tuppar, bräkande lam, gurkor och bärkorgar, som reste
till Stockholm för att offras åt stora verldens smak. Framkommen
föregick jag mina bärare tre trappor upp i Vattugränden ocli satte
mig att hvila. Jag var som i ett förtrollad! slott; porten öppnades på
min befallning, men ingen menniska syntes. Sedan jag förvandladt
mig till en stadsdam i sidenkjortel och ansigtshatt.. gick jag ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
