Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
äfventyr med en viss känsla af frihet och oberoende. Troilis sökte
jag först, och det var väl, ty de skulle följande morgon resa. Biskop
Fahlcrantz tog mig sedan på aftonen med sig till djurgården, der vi
sågo »Le pied de mouton», en grann fesaga. Han berättade mig som
barn mina första sagor. Tafvelexpositionen såg jag tre gånger och
följde sedan med biskop F. till Vesterås, der jag var några dagar hos
dem, och hos Treif en bergs. Slutligen gick jag ombord på Hans Brask,
och i Linköping mötte mig L. och barnen, och vi rullade af till
L—g, som blifvit tillbyggdt rymligt och vackert med luftiga, poetiska
rum. Jag vet ej hvad det är, som gör dem så olika alla andra, —
eller rättare sagdt, jag vet det! — L. var ifrig att visa allt och att
sjunga pappas nya visor. Lindblad sjelf är mycket älskvärd, förnöjsam,
god och jemn. Ack, jag kan ej af visorna gifva dig mer än deras
namn! Först är det en duette ur Brand, sä en visa med U—s
»rd. Till godheten, En qvinnas tankar vid sitt arbete, Nattviolen
(min favorit), En flickas nekande svar till en friare, och en liten
qvartett med tyska ord. Det kommer visst ut ett nytt häfte till
hösten. Det är ju roligt? 1 går var ungdomen från biskopshuset
här, och det sjöngs till månan stod högt på himmelen. —
!> , O
Lbg. —
Jag är allt för närgången, jag ville veta hvad du tänker, hvad
du läser, huru du lefver? Straffar du ett så påträngande intresse? —
Det behöfves blott en. vink, så drager det tillbaka sina framräckta
känselhorn! —
Min sommar har varit god. Den som blott alltid lefde rigtigt!
Jag tycker ibland att jag vegeterar som träden och buskarna, drömmer
som plantorna och rör mig som de andra belåtna småkrypen och
llugorna, hvilka glädja sig i solskenet. Månne äfven de längta efter
ett djupare, varmare lif? — Du känner väl ej denna själens stiltje,
då allt är lugnt, seglen slappa, vinden matt och ett lätt, flor af dimma
hvilar öfver nejden? — Du är för liflig, för vaken, för klar för att
erfara något sådant. För min natur behöfves tårar, en vind, som
rör sig, och så klappar hjertat friare och tankar lyfta ankaret. Men
jag pratar! Du begriper dock oftast bättre än jag sjelf mina ord oc-h
halfqvädna visor. Emellertid skall du ej tro, att jag går och
reflekterar öfver mig sjelf. Dessa menniskor, som omgifva mig, och de
söta barnen, göra dagen rik och vexlande. Om jag kunde måla af
ungarna, det vore något. Då skulle du få se ett leende cherubshufvud
på hvar sida af brefvet. Och så snälla de äro! — jag begriper ej
hur. det går till, ty uppfostran synes så litet. Denna lilla Anna, som
nu har kikhostan och hostar sä tårar strömma, kastar sig i nästa
ögonblick om min hals med ett solskensloende och gläder sig åt allt,
finner det till och med roligt att vara sjuk, »ty då flyttas sängen
upp till mamma.». Det mest rebelliska ord jag hört af den älsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
