Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gossen (sjelfva den fromma lydnaden), var följande, när liär var
främmande ocli han skulle gå ned, äta aftonvard och lägga sig. »Skall
du gå ned och äta nu», frågade jag, då lian tog godnatt. »Ja, —
men jag har ingen aptit,» svarade han, bugade och gick. Den lille,
som är två och ett halft år, ser ut som en amorin och sjunger
fransyska visor med den mest komiska energi, och morfars vaggvisa:
»Jag sjunger för min lilla»; vid orden »snart kommer en guldvagn i
fönstret hitin, der sitter en gosse med vingar så nätta ocli nickar
och säger, att vagnen är din», då nickar han sjelf, ty detta
sen-terar lian.
Men var det ej det jag trodde, att började jag tala om barnen,
så skulle du ej fä fred innan jag presenterat Marie med de
drömmande blå ögonen, ty det vore att begå en orättvisa. Hön är ej
den minst intressanta, och sjunger bäst. Men nu bör du väl få
komma ut ur barnkammaren; vi sätta oss kanske i blomsterrummet
eller på verandan! Utsigten är ej vidsträckt, men landtlig och
behaglig. En björkdunge, vackra åkerfält, rika ängar och närmast-,
trädgården ocli dufvorna, som med ljudande vingar flyga mot den blåa
himmelen. Musik vore väl hvad jag egentligen borde kunna låta dig
höra. Tänk dig då en af Beethowens vackraste sonater, spelad på
ett nästan öfvennenskligt sätt, — vi höra livar ton härute! — När
den är slut, klingar kanske eti visa och så tittar ett, blomstrande
ansigte ut, ett par bruna klara ögon stråla och L. säger: »Thekla, hvad
gör du V Tycker du jag är odräglig, som aldrig slutar att spela?
Kom, nu skola vi läsa; jag kommer hit med mitt arbete, U. tar boken,
jag skall blott säga till mamma. Men se der kommer hon ju!» En
ljusgredelin klädning och en hvit mössa ses i körsbärsalléen ocli nu
sitter hon hos oss, den stilla, goda, som en tyst välsignelse. Hvad i
all verlden, är mitt papper slut! Jag måste väl då omfamna dig till
afsked.
o
c-
Lbg. —
ftu måste den langa tystnaden brytas. Du får ej längre vara i
fred för mig, nu> söker jag upp Er och sänder ut min brefdufva.
Flyger den ej vilse, så kommer kanske ott blad till mig, ett sådant,
som jag längtat efter bland alla sommarens gröna blad. Få se om
mitt hopp är för djerft! Vill du veta något om mig? — Det är
tidigt på en lördagsmorgon jag vaknat, de andra sofva ännu. Naturen
är lit|t omorgnad, men drar nu så sakta dimslöjan från sitt leende
anlete och några blåa blickar lysa fram. Nu aftäckes långsamt den
gyllene skörden; som en gåfva inlindad i silkespapper komma
sädes-käifvarna fram och småfoglarna börja qvittra. Redan kan jag se
stockrosorna, som stå på vakt kring de gamlas hem. I går afton
voro vi så förtjusta öfver att sädesfältet syntes förvandladt till en sjö,
vi vandrade omkring i månskenet; allt var så underbart vackert. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
