Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Sà skönt, att du rigtigt får lefva i naturen, gä ut ensam och
lyssna på allt utom och inom dig. Det är en egen njutning. Jag
skulle vilja vara med dig, när du gifver akt på de små insekternas
lif och vanor. Sådant har alltid mycket intresserat mig. Att vi aldrig
skola få njuta af en sommar tillsammans! Men det är mig som råkade
jag dig nu ofta. Jag tänker då på hvad du en gång sade, att den
inre personligheten hos den man älskar, framstår klarare på afstånd.
Vet du jag tycker ibland att jag går som i en dröm, att jag längtar
att vakna, att lefva! Hvarför sjunger man vaggsång för sin inre
menniska, när evighetsbarnet vill slå upp ögonen! Då sägèr deri gamla
menniskan ibland: tyst, sof en stund till. Det är så bekvämt, och
det nya friska lifvet domnar åter. O, jag är ond på denna gamla,
lata menniska, som är så fegt koiiservatif! När sedan puppan brytes,
har själen kanske inga vingar? •— Jag känner ibland hur det gråter
inom mig öfver de hårda lindorna och brist på evighetsluft. .Men du
har ibland lossat på banden, och derför sträcker barnet armarna efter
dig. Ack jag pratar; men du förstår, och jag vill kunna tala fritt
med dig, om det ock låtér dåraktigt. Om man lär andras språk, får
man väl ej glömma sitt eget hjertas?, —
Det gläder mig. att du tog så emot X—s bref. Nog tror jag,
att du har rätt uti, att ej alla de der artificiella skrankorna kunna
falla med ens i en syndig verld, men litet mera menskligt sannt och
innehållsrikt kan och får umgängeslifvet bli. Att ej vänskapen mellan
man och qvinna oftare är så, fruktar jag, är vårt eget fel. —
Humboldts biografi har obeskrifligt roat mig. >Diese Fabel lehit» etc.,
att just denna vänskap (mellan man och qvinna) är ett behof i
menskligheten, som gifver sig luft i olika länder med samma makt,
samma aspirationer hos mer än ett »weibliches Ich». Kunde den blott
alltid vara ett stort, sannt, enkelt förhållande mellan menniska och
menniska, huru mycket skulle vi ej kunna lära hvarandra! —
Har du läst Naville* »La vié éternelle»? Det är fråga om, att jag
skall öfversatta den. Hvad tycker du om-den? Jag tycker nog den
är vacker; men den har bra mycket citationer och verldslig vishet.
Jag men nr alls icke verldslighet, men blott att bildningen liar nog
stort rum? —
o o
Ci
Lund — efter jubelfesten.
Nu äro de glänsande festdagarna med sitt hvimmel slut, meu
soleil skiner klart öfver Iaindagårds gamla träd, och jag är ännu i
feststämning. Dertill bidrager kanske en serenad i natt; som jag
måste taga åt mig, emedan ingen annan ville göra det. Morgonstunden
hade också guld i mun, den kom med ditt kära bref. Dess doft
mötte mig så vänligt och bokant; jag var i din närhet och läste med
största intresse alla underrättelser från Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
