Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
trefliga rummen äro sig lika, skyddsängeln står på sin plats, C. kommer
leende emot mig och kyrkogårdens träd nicka på guldgrund, ty solen
sänker sig mot vester. Ack, om jag nu kunde få höra din röst och
se dig i ögonen ! —• Men jag borde ju nu i stället för att vara
frågvis berätta dig något; jag som har rest och till och med färdats öfver
Sundet och gått i bokskogen. Ja, det var festligt i Lund och syndigt»
i Danmark. Jag vandrade i muséerna och hade också nöjet vara hos
komponisten Heises. Der var vackert som i en saga. En lefvande
krans af grönt och blommor omgaf ett rum med höga spetsbågsfönster,
hvarigenom man såg det blåa hafvet med hvita segel och bokskogen
med flockar af lättfotade rådjur. I biljardsalen lekte skälmska genier
med klot, och taket var fullt med englar. Der bredvid små rum i
pompejansk stil, der en hvitklädd vacker fru syntes som ställets goda
fé. Hon bjöd oss jordgubbar, som så tidigt på året äfven förekommo
mig som framtrollade. Jag stod vid bryggan på Fredensborg och såg
öfver till Noddebo och jag tror jag skulle sett »Nicolai» och »Gamle»
med, om jag haft en kikare. Det var så vackert i den parken!
Högkyrkliga alleer, eremitager och ensliga lä.sarevråar, hvita statyer bland
ljusgröna bokar, blommande hagtorn och guldregn.
•Jag såg i Eredriksborg i slottet (ett rigtigt gammalt slott med
vindbrygga och löpgrafvar) den grannaste lilla kyrka, jag i mitt lif
skådat. Det måste vara Italiensk smak, och så vilja katoliker hafva
det. Solen sken in genom målade fönster och kastade en aftonrodnads
fantastiska skimmer öfver smärta pelare, orgel och chor. Inga bänkar
syntes på golfvet. Hela galleriet berättade underbara historier. Man
såg. Jephtas dotter möta sin far, såg Moses höja kopparormen i öknen,
bebådelsens engel komma till Maria m. m. Men nu kan du vara trött
på resebeskrifningar. Hur här är, vet du. Barnen leka och dufvorna
flyga som i fjol. Hvilken torka! Solen står som en vredgad
gudomlighet och dödar med outhärdliga blickar. Himlen är skön och
blå, men blommorna vissna, gräset torkar, och jorden är en Semele.
Härom dagen kom dock ett regn, och jsg kan ej säga huru ljufligt
det var! Dropparna lyste i solskenet som guldkorn från himlen, fallna
i den halfdöda åkerns sköte. Manna! — Vi sitta i skuggan och
uppfriska oss med musik och med att läsa en intressant bok af
Auer-bach. Lindblad talar om, att ban är gammal, ser mörk ut ibland,
men är genialisk och originel som högst få. Ett naturens
Söndagsbarn! I dag hafva vi båda varit ensamma till middagen; de andra
borta. Han började med att skämta öfver, huru tvungna och generade
vi skulle vara på tu man hand. Men småningom blef hans tal älvar
och jag idel öra. Jag kände mig hedrad af, att han ville tala vid
mig så.
Jag tycker det är roligt att skrifva till mina vänner; det är alls
ingen rlygd af mig, snarare egennytta, när man belt obesvärad får
gifva luft, åt sina tankar, och så kanske hoppas att bli ytterligare
belönad med ett svar. Nej, lefve posten! Dammet af postkärrans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
