- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
140

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

Lugg och knuff i hår och hufven,
tapper strid och ömkligt slut.
Dårskapen •— hvad tycks? — den lufven,
klöste Asfcrilds ögon ut —
hvarefter Jupiter fälde sin beryktade, ännu gällande dom
öfver missdådaren:

Straffet blir: att han på jorden
leda skall sin blinda bror.

Det namn, med hvilket fru Lenngren nämner
kärleksguden, är hos våra äldre svenska skalder ytterst vanligt och
höres kanske än i dag understundom. Det är dock icke något
ord från vår forntid. Våra hedniska fäders gudalära kände ingen
motbild till romarnes Amor eller Cupido; den nöjde sig med
att hafva en kärleksgudinna. Första gången Astrild i vår
literatur nämnes torde vara i Stjernhjelms Hercules (utgifven
1653), där pilten uppträder, svigtande under tyngden af
följande tunga hexametriska epitetbörda:

Then sjelfsvilliande, blinde, gull-vingade, nakote, snälle,
lille, med pijlar och bloss och boga beväpnade skytten,
then hiertbindande, tvingande, stingande, väldiga kämpen,
högmods-dämpande, sinne-beröfvaade, strijdsamme hielten
Astrild, Fröjas son.

Beskrifningen är, som man finner, helt och hållet grundad
på den klassiska mytologien. Stjernhjelm förklarar själf ’i
ett vidfogadt glossar namnet vara sammansatt af äst »kärlek»
och eld. Han säger ej att han själf bildat ordet, dock är
väl detta antagligt. Då skalden tydligen tendensmässigt åt
öfriga allegoriska figurer som uppträda i Hercules (Lusta,
Flättia, Fröja o. s. v.) gifvit nordiska namn, har han också
velat hafva ett inhemskt uttryck för romarnes Cupido och
därtill användt det isländska, eller — som det hos Stjernhjelms
samtid hette — det »gamla götska» ordet astar-eldr. Underligt
är blott att den store språkkännaren kunnat tillåta sig en så
språkvidrig ombildning af uttrycket. Då -ar i astar- blott är
en längesedan obruklig genitivändelse, hade det naturliga varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free