Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
vägar, lockad af förförelsen in på mången villostig, men, städse
bevarande de himmelska drifternas ljus, af sjelfva irrfärden
vinner ett rikare lifsinneliåll, genomgår förförelsernas hvirfvel
och till slut hamnar vid det sökta målet. Men om
öfversättaren i uppfattningen af dessa allmänna drag stämmer
öfverens med originalförfattaren, torde nian deremot få sätta
starkt i fråga, huruvida han tänkt sig in i den verldsåskådning.
ur hvilken diktskapelsens bilder för Göthe uppspirat och af
hvilken de erhållit sin egendomliga karakter. Fråga är, om
icke Rydberg sett dem från synpunkten af en något olikartad
verldsåskådning, i hvilken de framstå i belt annat ljus, och
om icke denna motsägelse i uppfattning äfven i någon mon
inverkat på sjelfva öfversättningen.
Den filosofiska grundåskådning, ur hvilken Göthes
Faust-dikt framgick, kan icke hafva varit någon annan än den, som
tog sitt uttryck i den tyska idealismen, isynnerhet hos
Fichte-Tänker man sig denna som underlag för diktskapelsen, te sig
ock gestalterna i alla sina drag klart utvecklade, ocli enhvar
af hufvudfigurerna har sin berättigade plats på taflan. Kants
»rena förnuft», Fichtes »jaget», utgöra det ideela tillvarots
panteistiskt fattade verld, för hvilken tanken finner en
motsättning och liksom begränsning uti »icke-jaget», den rena
negationen. Brytande egna inskränkningar, utvecklar sig »jaget»
från omedvetenhet till sjelfmedvetande. Under denna
utveckling står .»icke-jaget» som en städse förhandenvarande, städse
öfvervunnen gräns; det är jagets ledsagare på samma gång
som motsättning, — kamraten,
hvars kall som djefvul är att jägta och att egga.
Faust med sitt natur och ande omfattande positiva
lifssträf-vande är det sjelfmedvetna,i sin utveckling fortgående »jaget». Hos
Wagner, hans »famulus» och hängifne, men inskränkte lärjunge,
framstår detta som ett ännu ej fullt vaknadt sjelfmedvetande,
bundet af traditionen och formen, lefvande mer i skenet än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
