- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
227

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•227

gjorde mitt känsloutbrott nu så mycket häftigare; jag vred
mig konvulsiviskt och snyftade så, att hela min varelse
skakades.

»Men midt under paroxysmen fick jag syn på något, som
snart fördelade min smärta. En insektslarv, betäckt med
långa, bruna glänsande bår, kröp upp i busken bredvid mig
och började, sedan han noga undersökt platsens lämplighet,
spinna fina hvita trådar, som han fäste vid en kvist och drog
såsom ett nät omkring sig. Jag kände ingenting om
insekternas lif och verksamhet. Naturalhistorien var ett ämne som
på den tiden ej ingick i programmet för svenska flickors
undervisning, och minst skulle man väl tänkt att det lämpade sig
för mig, som viel fjorton år ej kunnat läras konjugera avoir
och ëtre. Sjelf anade jag lika litet som andra att naturens
stora bok kunde hafva ett för mig fattligare språk än de
lexböcker man satt i mina händer; men ett visst nöje hade
jag alltid funnit i att betrakta djur, växter, stenar, stjernor
och skyar.

»I stället att gråta stirrade jag nu oafvändt på den lille
pelskläddc arbetaren, som af sina trådar bildade en konstrik
väfnad, en den prydligaste hängmatta; jag vågade knapt draga
andan af fruktan att störa honom. Hvarje skolflicka nu för
tiden skulle kanske säga mig, att larven var en vanlig Phalaena
Caja, som tillredde sin puppa; men för mig var han ett
underverk. Jag såg honom rycka af sig de vackra silkeshåren och
fläta in dem i sin väf, som snart blef ej blott en hängmatta utan
en väl tillsluten hydda, i hvilken han kunde vara gömd och
lefva alldeles för sig sjelf såsom jag så gerna skulle vilja göra.

»Helt nya tankar vaknade inom mig. Då detta lilla djur
kunde spinna, väfva, bygga och skaffa sig sjelf det han
behöfde för sitt arbete, skulle då jag verkligen icke duga till
något? Borde icke mina händer kunna åstadkomma så mycket
som detta kräk, hvilket var mindre än mitt minsta finger?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free