Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•229
arbete på mitt inkräktade område. Jag gräfde i jordhögen
så att svetten lackade af mig, krattade den sedan riktigt fin
och planterade omkring vinbärsbusken några stånd luktvioler,
som jag sett hade sjelfsått sig utanför trädgårdsplanket. Derpå
gräfde jag upp smultronplantor på en åkerren och satte dem
i en vidare krets utanför violerna. När jag slutligen vattnat
min plantering var det full skymning. Jag måste gå in, .fick
bannor för att jag varit så länge ute, gick miste om
kvällsmålet och var ytterligt trött; men en känsla af hemlig lycka
rådde öfver både hunger och trötthet.
»Nästa morgon var jag mot all vana tidigast uppe af alla
i huset: jag måste ju se till min trädgård och till eremiten i
busken. Plantorna stodo friska och larven sof i ro i sin nu
fullt tillslutna och ogenomskådliga boning. Jag smög mig ut i
ängen, plockade gullvifvor, band buketter, bad mjölkbudet
sälja dem i staden och gömde sedan i många långa år de fyra
skilling jag fick för dem; det var ju mitt första förvärf,
grundplåten till min bygnadskassa, jag ansåg dessa slantar som en
helig skatt.
»Nu var min lefnadsriktning i yttre hänseende gifven, och
jag vidhöll henne troget under hård kamp mot min benägenhet
för dåsighet och lättja. Sedan jag ej mera gick i skolan
skulle jag deltaga i hvarjehanda husliga arbeten och visade
snart dervid så goda bemödanden, att de uppmärksammades
och vunno erkännande. Hvarje ledig stund använde jag
antingen till arbete för att förtjena en slant eller åt min lilla
trädgård, der jag med otrolig ansträngning gräfde upp alrötter
för att vidga mitt område. Ingen dag glömde jag att titta
till eremitboningen i vinbärsbusken. Den var ständigt
tillsluten och jag trodde att det var en graf’ som jag sett så
omsorgsfullt redas. Men en dag fann jag den öppen och tom.
Min vän var försvunnen och jag sörjde honom, viss i mitt
enfaldiga sinne att hans like ej fanns i verlden. Först när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
