Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•230
jag en dimmig höstmorgon kom att gifva akt på
spindclväf-varne, som likt trollslöjor hängde i tusental på träd och buskar,
insåg jag att slöjdkonst idkas af många insekter och att Guds
under äro utan tal oeh mått i de små så väl som i de stora
kretsarne af hans skapelse. Till mer än en flyktig tanke härpå
kom det dock icke heller nu. Men ofta under vintern sedan
tyckte jag mig i någon mån likna de snälla små insekterna,
ty äfven jag måste nu spinna och göra min lärospån i
väf-nadskonsten. Särdeles väl gick det visst icke, men vida bättre
än man af mig hade väntat. Att göra ofog kom ej mer i
fråga sedan jag var jemt sysselsatt i nyttans värf; klagomålen
öfver mig blefvo allt färre, och min far sade någon gång: ’jag
tror minsann att Magdela börjar bli folk hon också’.
»Det var dock ett ytterst torftigt menniskolif jag förde
den vintern, men när våren kom med lösta böljor och
svällande knoppar, då började jag känna att jag egde en själ.
Till ingen der hemma kom jag ännu med tillgifvenhet och
förtroende, men jag såg en vän i hvarje ört som spirade upp,
i hvarje kvittrande fogel, i hvarje djur på marken. Icke att
jag just kände något mera om dem nu än förr, men jag hade
blifvit äldre, behofvet att älska hade börjat vakna och jag
fann den mig omgifvande naturen så älskvärd, att lifvet vann
behag för mig. Jag hade ju också något att lefva för: mina
framtidsplaner och min trädgård. De förra förtrodde jag åt
ingen, men hemligheten om den senare delgaf jag Dufvas
Lars, ty jag måste betinga mig hans hjelp för att rota ut en
större del af alsnåret. Vi sträfvade dermed än tidigt om
morgnarne, än sent om aftnarne, och slutligen höll sjön sin
glittrande spegel framför mina anläggningar. Min förtjusning
då kan ej beskrifvas; men med detsamma blef ock min
hemlighet röjd. Pappa rodde en afton utmed stranden, hvilket
han mig veterligt ej gjort på många år. Han varseblef
ut-hu ggningen och anstälde räfst. Jag darrade som ett asplöf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
