Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•231
då jag nu först kom till besinning af hvilket våldsverk jag
begått på hans mark. Men då han fick veta förhållandet, log
han och sade: ’du kan få ett stycke trädgårdsland på arrende
af mig, eftersom du är så begifven på odling; men sätt då
kål och ärter, eller, ännu bättre, lök och pepparrot, ty tocket
här småkrafs ger ingen afkastning. För öfrigt kan du ju
hjelpa till der hemma för min räkning’. Det var hans allvar.
Jag fick ett stycke jord nästa dag, jag odlade lök och
pepparrot, betalte om hösten mitt arrende och fick fem kronor öfver,
hvilka insattes i sparbanken. »Småkrafset» hade jag ändock
ej försummat; jag sålde den sommaren rätt mycket bär och
blombuketter, något för egen räkning, mera för pappas; han
förklarade att det nu riktigt blifvit folk af mig, ocli jag hörde
icke vidare någon klagan öfver mig.
»Men |ag hade ock den sommaren fått en kraftigare
väckelse, en ädlare lärdom än den som eggat mig till
arbets-fiit och sträfvan efter penningeförvärf. Jag hittade en dag
en like till min lille lärmästare och inhyste honom med
kvisten, på hvilken han börjat spinna in sig, i en glasburk, så att
jag skulle få se hur han kom ut ur sin hydda. Efter några
veckor såg jag puppan brista och en fjäril med granna
röd-fläckiga vingar framkomma ur clet trånga boet. När jag
af-täckt burken satte han sig på dess kant och blef några
ögonblick stilla der, såsom ville han gifva mig tid att betrakta
honom. Vingarne darrade af den ansträngning
utvecklingsprocessen måste ha kostat honom; men snart fingo dö full
styrka och buro honom på luftig färd ut i rymden. Han
försvann och jag knäföll vid den öppna vindsgluggen, i hvilken
glasburken stod. Att lifvet måste vara något mera än att
arbeta, bygga och bo, att det kräfver förvandling, förädling,
pånyttfödelse, att det måste syfta till en himmelsfärd, det
hade min lille lärare nu sagt mig. Jag hade väl kanske hört
det förut, men som ett dunkelt tal. hade clet gått mig förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
