Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•233
sommar återkom till Fridlunda. Någon helsoförbättring vann
lian icke af sommarlifvet hos oss. Tvärtom blef han mot
hösten det andra året sängliggande sjuk, måste begära
tjenstledighet och stannade vintern öfver på Fridlunda.
»Lika flitigt som jag förut i tre vintrar sutit vid
spinnrocken och i väfstolen satt jag nu i sjukrummet och vid boken.
Farbror ville helst att jag ensam skulle sköta honom, och
jag var nu äfven utvecklad nog att kunna till hans fulla
belåtenhet läsa högt för honom och skrifva hvad han dikterade,
hvilket merendels var uppsatser i hans vetenskap. Nar han
började gå uppe var det på min arm lian stödde sig; och när
han slutligen lemnade Fridlunda för att färdas till varmare
luftstreck, bad han min far låta honom taga »sin flicka» med
sig. Vid hans sida, i hans kära och lärorika sällskap skådade
jag Frankrike, Italien, det Heliga landet och Pyramidernas
land, skådade dem visserligen till stor del såsom sjuksköterska
under sträfvan och bäfvan, samt med försakande af mycket
som sorgfria turister kunna och böra njuta. Alen allt hvad
i våra förhållanden möjligt var ville dock farbror låta oss få
del af, både för min skull och sin egen, och min behållning
af resan blef kanske större än den skulle varit af en lika
«
vidsträckt och långvarig lustresa.
Då vi hemkommit, farbror betydligt stärkt till helsan och
jag ej obetydligt mognad för lifvets allvar, fann jag det ej
alldeles lätt att återgå till det enformiga arbetslifvet på
Fridlunda, men det gick dock lyckligt för sig. Min då redan
stadgade vana att stiga tidigt upp beredde mig tillfälle till
ett par timmars ostörd läsning hvarje dag, hvilket blifvit mig
ett själsbehof, som jag sedan nästan alltid lyckats tillfredsställa.
Min öfriga tid egnade jag pligttroget åt de värf
omständigheterna bjödo. Det vackra och för oss kvinnor särskildt
be-hjertansvärda ordet: jag tjenar, lärde jag, Gudi lof, allt mera
tillämpa i min vandel; och utan att någon rätt visste hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
