Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•277
bondqvinna, med stark men smidig växt ocli behagliga
rörelser, stufvade in sitt packgods och tog plats bredvid mig.
Snart kom jag i samspråk med den hurtiga tösen, som var på
väg till Linköping med åtskilliga skärgårdsvaror, hvilka hon
skulle försälja, på samma gång hon gjorde besök hos slägtingar.
Till min förvåning hörde jag vidare att hon kommit ända från
Westervik med den nya jernbanan och att hon var hemma,
på ett för mig välkändt skärgårdshemman i Södra Tjust.
Ytterligare fick jag veta att hon ofta ensam seglade in till staden,
flera timmars väg, för att sälja fisk och ladugårdsprodukter,
samt att hon reste med ångbåt hvarje höst till Stockholm och
der afyttrade frukt, fisk, smör, ost, fårkött m. m. för hela
hemtrakten. Klokhet och godhet lyste ur flickans ögon, ocli
intet spär af råhet eller tölpighet formärktes hos denna det
hårda arbetets dotter. Hon förvånade sig blott hur »de’ kunne
bäre te» att hon alltid råkade pä »så snälle mennesker»,
när hon var ute på färd, och tycktes ej ana att
förklaringen låg i hennes eget friska och tilltalande väsende. Mig
roade det att aflocka henne berättelser om sysslor ocli sedvänjor
1 hemmet, om väfvarne, ystgänget och fruktplockningen, och
först och sist om fisket, och hennes ensliga morgonfärder, kl.
0 eller 4 in till Westervik. Allt berättades gladt och friskt,
som hade det sträfsamma lifvet varit en dans på rosor. Först
då jag sporde huruvida fisket alltid aflopp lyckligt, drog ett moln
öfver de glada ögonen och rösten fick en djupare betoning,
1 clet hon omtalade huru garnen ofta gingo förlorade och ej
sällan både fiskare och båt blefvo borta. Sjelf hade hon under
senaste år mist två anhöriga på det sättet.
Men nu stannade tåget i Linköping, och efter ett
kär-vänligt afsked skilj des jag från den trefliga skärgårdsflickan.
Vägen bar sedan vidare framåt öfver östgöta slätten,
hvilken först sedan några stationer passerats afbrytes af spridda
skogsdungar, vattnade af en i djupa bugter slingrande å, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
