Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
men bröt lös . . . Jag såg honom! . . . Ja, jag såg honom!»
fortfor hon med stegrad liflighet. »Ivära herre! de ha ljugit
för er, icke sant, de lia ljugit!»
Och hon strök med den bleka handen öfver pannan,
likasom för att derifrån bortjaga vansinnets stormby.
Pierre kommer igen . . . han kommer ... på sjön . . . Jag
såg Saint-Paul glida fram mot den klara himlen . . . Jag skulle
känna igen henne bland tusen: Jag sydde hennes mesansegel
med egen hand . . . Och PierA skulle icke ha. kommit
tillbaka! . . . Hvem har sagt er det?»
Jag räddes att vansinnet skulle gripa henne, tog hennes
händer och sade sakta:
»Gud skickar er i sanning en bitter pröfning, min stackars
Gervaise. Men ni får fatta mod; ni får taga upp den tunga
bördan och tänka på era små, som nu icke hafva någon i
verlden mer än er!»
Hon tog barnen emellan sina knän, och lugnad i känslan
af att ännu vara mor, ehuru ej hustru, sade hon:
»Pierre!... Ar det då sannt! Låt mig veta allt.»
»Tre båtar ha förgåtts med man och allt . . . Saint-Paul
bland dem!»
»Och de döda kropparne?»
»Ingen enda funnen, tullbetjenten Jean har sökt, och alla
de andra . . .»
»Ja-visst! Men, du gode Guds död hvad de sökt illa,»
inbröt en sträf stämma, medan dörren rycktes upp af en kraftig
hand. »De der fördömda gloparne ha just goda ögon; och
så’na ska dra’ lön af staten!»
Genomblött men med ögonen flammande och ansigtet
strålande under sin tjärade sydvest klef fiskaren Pierre, frisk och
oskadd in ibland oss.
»Min karl!» utbrast Gervaise. »Pappa, pappa!» skreko
barnen, medan rösterna qväfdes i kraftiga famntag.
Jag — ni må tro mig eller ej — jag, den simple
åskådaren af hela uppträdet, jag kände det mörkna för ögonen
och brusa för öronen — kort sagdt: jag svimmade.
Efter några ögonblick då jag åter uppslog ögonen, fann
jag mig lutad mot Pierre och på det vänligaste vårdad af
Gervaise; och medan jag småningom återhemtado mig hörde
jag fiskaren säga: »Strunt! det är ju ingenting!» och derpå med
ett mildt gycklande tonfall tillägga: »Parisare!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
