Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana och många dylika, om man så vill, smickrande
yttranden; men hon tackade Gud för allt och gladdes barnsligt och
rent åt hvarje kärleksyttring från sin nästa. Ingen kunde
villigare och ödmjukare än hon lyssna till en väns välmenta
varning för något fel. »Min första tanke, då jag blir
upplyst om något af mina fel, skrifver hon i ett bref, »är: Gud
ske lof att jag fick veta det»!
Allt det soliga som låg i Minas natur, hennes
oupphinneliga förmåga att hålla sig fast vid ljuspunkterna i lifvet, att
se blå luft, der andra blott sågo grått i grått, att ana det
gudomliga öfverallt, att ständigt se himlen öppen — huru
kunna skildra detta obeskrifbara, som alla, hvilka stått henne
nära, med ljufvaste rörelse minnas och gömma i hjertats
innersta, men som de ej kunna återgifva i ord? — En liten
episod, obetydlig i sig sjelf’, men betecknande för denna soliga
sinnesriktning, kan här måhända bäst tala.
Ett litet musiksällskap hade bildat sig i Örebro. Mina
B. var en af medlemmarne och oförtrutet vandrade hon en
gång i veckan den långa vägen från deras dåvarande
landtliga hem, »Hyddan», beläget en half tim mes väg från sjelfva
staden. En ovanligt ruskig qväll i slutet af Mars voro
musiksällskapets medlemmar temligen fåtaligt samlade. De flesta
hade afskräckts af vädret, oaktadt de bodde jemförelsevis nära
samlingslokalen. Regnet öste en hel syndaflod öfver de
uppblötta snömassorna, vägarne voro i upplösningstillstånd och
stormen tjöt oafbrutet. Litet hvar voro vi modstulna vid
detta elementernas uppror utanför våra knutar, somliga voro
till och med vid hvad man kallar »miserabelt humör». Ingen
ville tro att fru Bäckström skulle komma den långa vägen, och
kommer hon, »tänk hvad hon skall vara förargad och
genomblåst». Då öppnas dörren och in träder Mina med strålande
ansigte. Alla omringa henne, beklagande hvad hon haft att
ri
utstå. Ar jag att beklaga? frågar hon förvånad. Ack jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
