- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefjerde årgången. 1882 /
181

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.181

än innehade, var skyldig att låta sin son lära ett handtverk,
kände jag en stark sympati för romarne och en stor
tacksamhet mot mina föräldrar, som, oaktadt jag icke var en
gosse, uppfostrat mig så, att jag i en framtid, derest
omständigheterna sådan* kräfde, kunde med mina händers arbete
försörja mig sjelf.

Då min moder under min uppväxt behöfde tillrättavisa
mig för mina fel och någon gäng äfven bestraffa dem, skedde
sådant alltid mellan fyra ögon. Hennes naturliga
finkänslighet sade henne, att ingen blir bättre genom att utskämmas
inför menniskor; mången har kanske just derigenom tagit
obotlig skada. Då hon straffade, var hon väl icke lika mild
som då hon smekte, men jag är viss om, att hon var lika
kärleksfull, ty hennes handlingar bestämdes icke af
ögonblickets ingifvelser, utan af öfvertygelsen om det rätta. Likt
den grekiske talaren Perikles, hvars lifliga föredrag aldrig

O " O C? G

rubbade ens ett enda veck i hans mantel, behöll hennes själ
alltid den aktningsbjudande jemnvigten.

Tidigt sörjde hon också för att icke behagsjuka och

koketteri skulle få insmyga sig i mitt väsen. Jag mins hur

hon en gång visade mig en blomma, som slog ut i solljuset.

»Se, sade hon, det är för solen, hon öppnar sig; för mörkret

skall hon åter draga bladen tillsamman. Det stode bättre till

här i verlden, om alla menniskor gjorde på samma vis».

Derigenom att min moder sjelf lefde i sanningen, lärde hon

it

mig att bevara min själs öppenhet. »Ar ditt öga ljust, s(? är
hela din kropp ljus.» En oklar blick, ett grumligt öga
liknar ett upprördt vatten, man ser icke dess botten och man
misstänker att den icke är ren.

IV.

Jag måste nu tala något om min barndoms fröjder, hvilka
till en stor clel också förblifvit min ungdoms.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1882/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free