Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tag fogeln hein till sitt bo.
Ack, tunga de sköflade vårar,
blott rika på hjertsprungna tårar,
Moder, o, sjung mig till ro!
20 7
L. G—ii.
27. Till qvinnan
vid vårfesten i Upsala den 9 Maj 1882.
Vid Fyris’ strand är vår, är vår!
Det sorlar och det susar!
Och ungdomshjertat högre slår,
Och sången högre brusar.
I våra känslors öfversvall
Vi skåda ut på Fyris’ vall
Mot skogens dunkla gränser:
Urminnes fält för hjeltebragd,
I dag du skimrar som smaragd,
Och såsom guld du glänser!
På denna solbelysta bygd
Går sagan långt tillbaka;
Hon täljer stolt om dåd och dygd,
Som visste allt försaka.
Här bodde män, som höllo kärt
Sitt Svithiod, som dem födt och närt,
Som höllo frihet värnad;
När våren kom till Fyris’ strand,
Då sköto drakarne från land
Och flögo ut i härnad.
Och om än lifvet skiftat art
Se’n dess vid Öster-Aros,
När våren kommer, underbart
Än’ samma längtan tar oss.
An’ dra’ vi ut på härnadståg
Och söka öfver fjerran våg
Ett sagans gyllne rike.
i?
An’ ståndar samma fosterland,
Hvars namn har klang kring haf och land,
Ett land förutan like.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
