Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.261
vets grundsanningar. Men när denna samstämmighet och sympati
fans, gaf hon fullt och frikostigt sin tillgifvenhet samt fäste
jemförelsevis föga vigt vid arten af de känslor, med hvilka hon sjelf
omfattades. Att älska henne var en stärkande glädje, ty oaktadt den
mildhet, hon visade all mensklig svaghet, och oaktadt hennes
kärleksfulla omdömen om allt och alla, stod hon dock så högt, att man kände
det hon, sig ovetande, måste sänka sig till sina vänners ståndpunkt;
och detta blef dem en eggelse att söka höja sig till hennes.»
Hon kunde hafva stunder af stor, allvarlig sjelfkänsla;
men de voro sällsynta och korta. Hon nedslog aldrig utan
uppmuntrade gerna hvarje ödmjukt bemödande, och de
anspråksfulle hade hon synnerligen svårt att tillrättavisa. Sjelf
Aar hon uppriktigt anspråkslös vid bedömandet af sin
diktning. »Det kan ej fålla mig in att jemföra mig med den eller
den» kunde man få höra henne säga, och hon anförde då namn,
som ingen, mer än hon sjelf, skulle gjort den äran att nämna
på samma dag som hennes eget. Denna hennes ödmjukhet,
men ändå mera hennes beredvillighet att ställa sig i jemnbredd
med hvarje syndare, som sökte hennes råd, hade ett mera
tuktande inflytande än några förmaningar: det var den starkaste af
alla förebråelser att höra henne anklaga sig sjelf för fel, dem hon
förlät hos andra. Denna sällsynta frånvaro lika mycket af
sjelfkärlek som af sjelfviskhet bidrog helt visst till den nästan
lidelsefulla hängifvenhet, som äfven hvardagsmenniskor egnade henne.
Många af hennes vänner hade närmat sig henne af beundran
för hennes verk, men snart kommit att sätta dessa i andra
rummet af beundran för hennes personlighet, hennes
hvardags-lifs helgade skönhet.
»Ofördragsam var hon blott mot dem, som finna lifvet ledsamt
och sina medmenniskor tråkiga. Hon ansåg att detta berodde på
bristande hjerta och energi hos de klagande sjelfva. Hon fann att
lifvet hade öfvernog af intresse, om man blott sjelf kom det till mötes
ined en vaken och varm själ. Hon framhöll alltid samtalsvis med
förkärlek hvardagliga menniskors och tings värde: den obemärkta
godhetens inflytande, de allmännaste lifserfarenheternas, de allra enklaste
sedliga instinkternas helgd och betydelse vid hvarje etiskt afgörande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
