Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.262
I denna sympati för, denna upphöjelse af ^hvardagslifvet,
det enkla arbetet, tålamodet, den glada osjelfviskheten, säger
någon, var hon äkta demokratisk. Intet var vanligare än att
hon ifrigt sökte bevisa att det utmärkta icke vara det sällsynta.
Hon har, utom i Savonarala, aldrig skildrat intellektuella
undantagsnaturer, vare sig män eller qvinnor, och hon aktade i
allmänhet snillet endast i mån af dess förmåga att utbreda mesta
möjliga gagn eller glädje. Då Mendelsohn-Bartholdy besökte
England yttrade hon till någon, att, om hon fått välja, skulle hon
helst velat bli en stor musikalisk konstnär. På frågan hvarföre,
svarade hon: »då hade jag kunnat försätta alla i hänförelsens
andakt». — Vid tal om ryktbara personligheter uppsökte hon
företrädesvis det allmänt menskliga hos dem; så t. ex. lofordades
inför henne ett af samtidens största snillen, som djupt sörjt sin
hustrus död och sedan de öfriga hvardera yttrat sin mening,
sade hon: »Jag tänker aldrig på honom, annat än som den döda
hustruns man». Hon talade med afsky om läran, att intellektuel
storhet skulle kunna försona sedlig uselhet, och hon förnekade
ihärdigt att snillenas frestelser på något sätt äro större än andra
menniskors. Hos alla ovanligare, begåfvade naturer sökte hon
inpregla hvardagspligternas helgd och hejdade alla ansatser
att otåligt afkasta sig deras börda. Vördnaden för hvarje bands
helgd, för alla redan befintliga ’ingifter, satte hon högre än t.
o. m. den renaste sträfvan efter nya mål. De mest hvardagliga
små förtroenden kunde hos henne finna lika så snabb uppfattning
som fullt besvarande; hon deltog i sorger och lidanden, som hon
aldrig känt — vare sig mäns eller qvinnors, barns eller djurs —
med samma vakna välvilja. Hon hade naturligtvis dervid en
eggelse af sitt författarintresse, sin önskan att »göra studier»;
men hon behandlade aldrig menniskor ur denna synpunkt; de
obetydligaste voro lika vissa om hennes deltagande, som de
intressantaste. Hon vördade, som sin religion, endast
menskligheten; deraf kom också att hon aldrig gjorde någon åtskilnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
