Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.264
ningen af det onda (vare sig i sorg eller bitterhet) syntes henne som
dårskap, ja, nära nog som synd. Det var icke de af verklig sorg eller
motgång betungade, som hon någonsin vredgades på: mot dem var
hon oföränderligt öm och deltagande. Men hon förebrådde sig sjelf
och andra den grundlösa nedstämdhet, hvilken lägger sig som en
dimma öfver allt vårt handlande och allt vårt arbete».
»Ingen läsare af George Eliotfs böcker kan undgå att finna, att
ytterlig känslighet är ett hufvuddrag hos henne. Och i hennes eget
lif, isynnerhet den tidigare delen af detsamma, sårades väl äfven
denna känslighet ofta af likgiltighet, vårdslöshet eller missförstånd.
Detta hade dock ej haft makt att kyla hennes värme eller stäfja hennes
ädelmodiga benägenhet att visa ömhet och förtroende. Hon hade sjelf
den förmåga, som hon låter sina inflytelserikaste personligheter förete:
att glömma egna oförrätter för att uteslutande taga hänsyn till dens
känslor och behof, som fordom (eller kanske t. o. m. fortfarande) var
en förorättande, men på samma gång en hjelpbehöfvande.
Men hennes menniskokärlek hade förmåga af sjelf
begränsning, och hon sökte i sina böcker att bestraffa ej blott synden utan
äfven småsinnet och den ofördragsamma dumheten. Deremot
kunde hon icke undgå att lida af dem. Den humor, som
så alltomfattande, så full af godmodig qvickhet på samma gång
som pathos, flyter genom hennes diktning, fattades ej heller
i hennes enskilda umgänge. Men gladlynt var hon aldrig, och
ett drag, som alltid kännetecknade henne ocli blef starkare
med åren var resignation. Hvad hon egde af lifslycka, hade
hon ju icke kunnat undgå att köpa med lidanden; hvad hon
vunnit af teoretisk klarhet hade hon ju måst uppnå med
försakelse af de häfdvunna svaren på många frågor, dem hennes hjerta
väl aldrig helt lärde sig att lemna obesvarade, om än hennes
tanke lagt dem åsido, som omöjliga att besvara. Och huru
mildt hon erkände värdet af »den blott fragmentariskt
förekommande godheten»; huru ifrigt hon uppsökte det möjligen
qvarvarande goda hos det mest sjunkna väsen; hur fördragsamt hon
bedömde hvarje ärligt arbete, om det ock blott blifvit ett
styckverk, så var det helt visst icke möjligt att en efter
fullkomlighet för sig sjelf och slägtet så allvarligt sträfvande ande icke
ofta skulle erfara smärtan af’ tillvarons ofullkomlighet, så väl som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
