Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.265
af dess otaliga lidanden. Man har i allt detta
förklaringsgrunder nog för det sakförhållandet, att hon oftare och oftare,
allvarligt, ifrigt, nästan bedjande anbefallde resignationen åt hvar
och en, såsom den enda hjelpen att fördraga lidandet:
resignationen och arbetet för andra.
För dem som i hennes böcker söka personligheten sjelf är det
isynnerhet tvenne, hvilka ega stor betydelse. Den ena är The mill ön
the Floss och den andra Midcllemarch. I den förra boken faller
skildringen af barndomstiden i mycket samman med författarinnans egna
erfarenheter. Och här hafva äfven några af de sedliga frågor,
rörande hvilka så många spejat efter George Eliot’s innersta mening,
blifvit tydligare besvarade än annars. Intet didaktiskt syfte röjer sig,
men bokens hela vändpunkt blir, huru svaret på frågau: hvad bör
jag göra? kommer att besvaras. Och svaret blef George Eliot’s egen
innersta sedliga grundsats: försaka mig sjelf för andras rätt och
andras lycka.
»Hon ansåg, att den etiska impulsen hos oss är att finna i det
starka medvetandet om och den lefvande känslan för andras rätt.
De häfdvunna sedereglerna deremot hade för henne mera en historisk
helgd än helgden af ett »kategoriskt imperativ». Hon erkände ingen
individuel känsla som sedlig, ifall den icke inom lifvets alla
förhållanden frambragte sedliga verkningar, oeh en lidelse, som endast var
en naturdrift utan sedligt underlag, var en form af lidelse för hvilken
hon saknade så godt som all sympati. Härmed sammanhänger hennes
förkärlek för trofastheten, ståndaktigheten, tålamodet eller i allmänhet
de konservativa dygderna. Det var icke det minst tilldragande hos
George Elliot, att så många olikartade egenskaper funnos förenade hos
henne. Konservatismen, under form af en kärleksfull ihärdighet i
fasthållandet af alla gamla minnen och ömhetsband, var hos henne
mindre ön princip än en instinkt. Och dock förenade hon med
troheten en outtröttlig mottaglighet för hvarje nytt intryck, hvarje ny
vädjan till hennes sympati, en glad beredvillighet att upptaga nya
intressen och besvara hvarje ny tillgifvenhet. I hennes djupa ande
fans rum både för det förflutna och det närvarande, både för
återblickande vördnad och hopp om framtiden».
Middlemarcli ger oss i Dorothea den af alla George Eliot’s
qvinnogestalter, som mest liknar henne sjelf. Här är det äfven
som George Eliot låtit framskymta, utan att helt utsäga, sin
mening om sitt eget köns frihetssträfvanden. Menade George
Eliot, att Dorothea gjorde orätt då hon gifte sig med Will,
II
istället för att helt’ egna sig åt filantropien? Ar den ständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
