Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.267
damålsenlig och fyllde det, i hennes tanke oafvisliga- vilkoret: »att
börja hemma». Annars misshagade den henne lika starkt, som hon
kände sig tilldragen af hvarje minsta vänlighet egnad åt de närmaste.
Möjligen var hennes innersta mening den, att de allra flesta
menniskor hafva mycket nog att göra, ifall de skola
samvets-grannt uppfylla alla sina närmaste pligter; ty hennes eget känsliga
samvete kom henne att som oundvikliga skyldigheter anse mycket,
som andra kalla öfverloppsgerningar. Men hon blef lika varmt
hänförd af sann sjelf uppoffring, då den gick ut på att förbättra
flertalets lifsvilkor, som när den blott afsåg att i tysthet göra
godt. Xär det blef fråga om, hvilket som var att föredraga,
offentlig eller enskild verksamhet, gjorde hon rättvisa så väl åt
skälen för som mot de olika slagen af verksamhet. Hon
medgaf att de, som inskränka sig till privatlifvets område, lätt blifva
sjelfviska för de sinas räkning och trångsinnade; att deremot
de, som syssla med abstrakta massor, ofta blifva förytligade och
sjunka ned till en viss ljumhet i sin känslotemperatur.
Allt, som ofvan blifvit sagdt, passar in på George Eliot’s
uppfattning af qvinnofrågan. Utan tvekan gaf hon sitt bifall
till de nya ideerna, men med det förbehåll att de skulle
förfäktas med mera fördragsamhet, osjelfviskhet och tålamod än
hittills och att man skulle förvissa sig om att intet, som var
af värde inom den gamla samfundsordningen, blef offradt under
sökandet efter ovissa framtida fördelar.
Hon mätte allt intellektuelt arbete med samma mått, qvinnans
som mannens. Hon ansåg, att qvinnornas underlägsenhet icke så
mycket berodde på en lägre grad af andlig kraft, som icke mera på
bristande moraliska egenskaper af det slag, som betingar sann
konstnärlighet. Dessa egenskaper ansåg hon vara ihärdighet och flit,
sam-vetsgrannhet och ansvarskänsla, samt en religiös vördnad för helgden
af en uppgift.
Hon var sjelf genomträngd af denna vördnad. Hon arbetade
outtröttligt och hon älskade sitt arbete. Hennes klara och
prydliga manuskript, i hvilket nästan aldrig en enda utstrykning
kunde påträffas, var liksom det yttre tecknet för den omsorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
