Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.268
hon nedlade på sitt arbete, som hon aldrig lemnade från sig
förr än så färdigt, att korrekturläsning var så godt som
obehöflig. Hon utarbetade hvarje enskildhet i sina böcker med
utomordentlig noggrannhet och pligtkänsla; hon offrade alla
lyckade enskildheter, om hon trodde de skulle försvaga det
sedliga intrycket af det hela. (Som ett exempel kan nämnas att
hon flera gånger besökte »National Gallery» i London, för de
Hogarthska taflornas skull, då hon skildrade den unge målaren
Hans, som endast är en af bipersonerna i »Daniel Deronda».) Hon
skydde ingen möda, intet forskningsarbete, och dock behandlade
hon böckerna som menniskorna: hon läste dem af osjelfvisk
kärlek till kunskapen, och icke blott för sina litterära ändamål.
Grundliga studier anbefallde hon städse som en hämsko på det
qvinliga dilettanteriet, och hon såg med glädje allt, som gjordes
för att höja den qvinliga undervisningen. Bland donationerna
för stiftandet af den qvinliga högskolan i Girton, fann man
»från förf. af Adarn Bede» 100 pund, en summa, som förf.
då ej kunde synnerligen lätt undvara. Och till Mr Lewes minne
stiftade hon ett stipendium för manliga och qvinliga studerande,
hvilka ville idka sjelfständiga fysiologiska studier.
George Eliot hade icke funnit författarskapet vara en oblandad
glädje, om än en nästan oblandad framgång. Få diktare hafva väl
så som hon lefvat med sina diktade varelser, lidit deras lidanden
och lidit af deras synder. »Marian lefver nu blott i det 15;de
århundradet» skref Mr Lewes, då hon höll på med Romola.
Och hennes hjerta var i samma grad som hennes inbillning,
förmöget af att identifiera sig sjelf med sina skapelser. I ett
märkligt bref, der hon skildrar den fäster, hvilken gifvit henne
några af dragen till Dinah (i Adam Bede) berättar hon (som
svar på et antagandet att hon skulle kopierat Dinah’s bön från
någon konventikel): »O, hvad menniskor förstå litet! Hvarje ord
der nedskref jag, allt efter som det svällde fram i mitt hjerta,
under de hetaste tårar». Och muntligt sade hon till en väninna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
