Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.270
närlig, hade lion medvetet till mål att sedligt omskapa sin publik.
Ty George Eliot var djupt förvissad, att inbillningskraften är
ett af de mäktigaste medlen för slägtets utveckling, för höjandet
af dess sedliga idealitet. Som en uppfostrares hade hon
derför fattat romandiktarens kall, och det är oöfverträffligt sannt
»att hennes barmhertighet icke var svaghet, utan en upplyst
kärleks klarsynthet, som just derför kan vara outtömligt god,
men heller icke vill bli bedragen.
»Denna genomträngande skarpa blick såg alla de fina trådar, soin
sammanbinda menniskors öden och komma individerna att bli sin egen
och andras försyn. Den gaf åt George Eliot’s enskilda lif, som åt
hennes diktning, den henne så kännetecknande vakenheten för hvarje
det ringaste drag af godhet och ädelmod. Den vanligaste handling
af offervillighet eller vänlighet fick i hennes ögon en betydelse, en
helgd, som vida öfverträffade dess synbara verkan. Hon kände att
dessa handlingar äro välsignelsebringande »källor i jemmerdalen» . . .
lika starkt, som hon kände huru en dålig handling, en enda
försummelse har oberäkneliga följder för vår egen och andras utveckling. .
. . . Ingen kan säga nog om hennes samvetsgranna ömhet i att
tillmötesgå hvarje minsta vänlighet. Hade hon t. ex. under ett ifrigt
samtal glömt att besvara en smekning, ett vänligt ord, så glömde hon
ej att senare återkomma dertill och på det kärleksfullaste försona sin
glömska.
Hennes finkänslighet gjorde henne skygg för all omedelbar
uppmärksamhet i form af en åt författarinnan hänvänd
hyllning. Hvad hon sjelf i den vägen mottog, omtalade hon sällan;
men kunde med verklig rörelse tala om något utbrott af naiv
o n
entusiasm, som kommit hennes vänner till del.....Samma
finkänslighet gjorde att hon i sina skrifter omedelbart meddelat
så ytterst litet om sig sjelf, hvilket man ännu mera skulle sakna,
i fall icke alla hennes arbeten voro i ädlaste mening
sjelf-bekännelser.
I bref — fulla af tanke och innerlighet — öppnade hon
någon gång sitt hjerta; i samtal gjorde hon det sällan. Hon
disputerade nästan aldrig och gjorde sig ej ens inom sitt hem
till samtalets medelpunkt, annat än på det sätt att när hon sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
