Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.290
ner. På mina frågor berättades åtskilligt orn lifvet i
bondgårdarne, bland annat att hos de mindre hemmansegarne
döttrarna få gå tidigt ut i tjenst, hvaremot »de som ork’, skick’
dem te skol’ i städerna».
Imellertid stampade vår ångbåt framåt, långsamt och
likasom andfådd af ansträngningen att sträfva mot strömmen. På
vattenytan flöto timmerstockar af ganska måttliga dimensioner,
och vanligen, sades det, stämplade för norska bolags räkning.
Någon gång sågo vi båtar, som stakades fram af den i aktern
stående föraren, ett forslingssätt, som varit det enda brukliga
tills för några år sedan vår lilla ångbåt började sina
regelbundna turer på elfven.
Himlen hade klarnat och det var vackert att från
däcket der vi sutto låta blicken följa vexlingarne af det egen-
»i
domliga landskapet. An lågo de vårgröna sädesfälten och
blomstrande ängsmarkerna på ömse sidor elfven badade i
solljus, medan löfåsarne höjde sig der bortom, dunkla och maje-
ri
stätiska. An åter genombrötos dessa åsar af ett kält, högt
berg, som sköt ungskogen åt sidan, klef fram öfver
strandbrädden ända till elfkanten och tvang Klaran att, ödmjukt
kyssande dess fot, föra sin grönblå våg och oss på den, inåt
nya dalgångar bort under skuggan af andra löfåsar. Så
fortgick det en stund tills kanske från andra sidan mötte en ny
berg-jätte, som fångat solljuset i några strimmor af löfskog
och gräs på sin hjessa, medan dess skrofliga sidor hängde
svarta under det tunga regnmolnet, och tycktes vilja stänga
vägen för den nu åter i stolt öfvermod strålande Klaran. Det
såg då ut som skulle det bli strid mellan elfven och urberget,
och som skulle vi komma att sitta emellan. Men Klaran stod
på sig; hade strid rådt, var den utkämpad för sekler sedan;
trängd och djupare vorden af trångmålen behöll hon sin stråt,
icke mindre ståtlig och skön derför att hon måst böja sig ett
ögonblick för öfvermakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
