Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.291
Under tiden hade vi passerat Ekshärads kyrka på venstra
elfstranden, ett åldrigt trätempel med utsprång och sirater,
erinrande om Norges gamla träkyrkor. Längre upp ströko vi
förbi färjställen och byar, eller rättare midt igenom dem, ty
de bebodda platserna bära vanligen samma namn på ömse
sidor om den breda elfven. Mindre vattendrag kommo
muntert dansande utför bergen för att kasta sig i moderelfvens
famn. Vid utloppet af en större å reste sig bergen högre och
bildade likasom en »fjellport» för den öfre elfdalen. Berget
ofvanom det täcka Löfstrand hade, enligt vår karta, en höjd
af 1,359 fot, och tycktes blicka ned på oss med ett visst
förakt der det låg, omstråladt af solljus, medan molnen hängde
skumma och hotande öfver oss och elfven. Skogsåsarne trängde
sig stundom ända fram till strandbrädden. Här företedde
deras branta sidor, höljda af ung barrskog, en sällsam anblick,
då de likasom rifvit sin grönskande klädnad och blottat sin
o
I sandgrund i breda stråk, der den forna skogen lemnat sina
spår i form af grofva trädrötter, hvilka bildat svarta, fantastiska
I figurer på den gula sandväggen. Det var s. k. »timmerlöp»,
I
|utför hvilka det nyhuggna timret störtas från landthöjden rätt
|ned till strandbrädden, för att sedan bäras vidare af elfven.
[Vintertiden lära icke blott timmerstockarna, utan efter dem
«
jyxorna och sist arbetarne sjelfva, sittande på granruskor, göra
|dön svindlande färden på dessa naturliga rutschbanor. Att
stundom äfven skogens vilda djur följa exemplet, antyda de
namn, med hvilka man betecknat en och annan sådan bana;
Iså nämndes »Ulfvalöpet».
Efter ett uppehåll vid Elindehof, och sedan vi strukit
förbi ett berg, som enligt kartan mäter 1,650 fot, lade vi till
vid Stöllet, en gästgifvaregård med färja der vi skulle göra
längre uppehåll. Hittills hade färden varit alltför fängslande
för att tillåta oss att söka hvila. Lemnande den föga
inbjudande akterhytten åt medpassagerarne hade vi således på däck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
