Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
pojksvärm, som var ute för att kasta ryska emällare i ryggen
på böndenia, ocli en af upptågsmakarne applicerade en sådan
på lians hatt, blef han icke det ringaste ond, han smålog som
förut — i dag var det honom omöjligt att ta humör för någonting.
Baronens togo alltid in på Stadshuset, och i dess
portgång stälde han sig nu på post, hellre än att invänta sin
fästmö på den öfverenskomna mötesplatsen; hon kunde
myc-väl väl behöfva stödet af hans arm genom trängseln. Han
fick sällskap af en långnäst dansk judinna, som slagit sig ned
der med sina korgar fulla med syskrin, handspeglar, broscher
och dylikt kram och som till sist ansåg sig vara så bekant
med honom, att hon då och då riktade små reflexioner och
anmärkningar till honom, dem ban godmodigt besvarade. En
gång hade hon redan sålt ett par örhängen till en af stadens
jungfrur för 50 öre och till och med fått betalt, men då i
det samma en annan spekulant på samma vara bjöd tio öre
mera, ryckte hon grannlåten från dess egarinna, kastade till
henne femtioöringen och gjorde i en handvändning upp
affären med den andra jungfrun. Ett förfärligt gräl uppstod,
hvaraf notarien knappast hörde ett enda ord, så skreko alla
tre på en gång, men slutligen måste dock de båda rivalerna
ta till flykten för judinnans grofva artilleri, oeh sedan stridens
böljor någo’t lagt sig, vände hon sin roffågelsfysionomi åt det
håll, der notarien stod, och sade, halft urskuldande:
»Ja, seer De, man skal altid ta’ det Største man kan faa,
det er ens Skyldighed her i Livet». —
Ändtligen kom Margret, då rådstuklockan visade på
half tolf.
»Du har fått vänta», sade hon, »men jag fick lof att äta
frukost först».
Dermed gick hon förbi honom, utan att ta hans erbjudna
arm, och hvar hon kom i folkvimlet, veko alla undan för den
höga, ståtliga gestalten med den bestämda minen. De kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
