Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
för den skada hon lidit för min skull, har jag skrifvit till vår
konsul i Kristiania att betala Jans skulder för min räkning
samt att sända honom och hans mor hit ut med nästa ångbåt.
Ni berättade mig att gamle Sanders slutligen brummat sig
ned i grafven. Hvarföre då icke så gerna taga Jan till
gårdsbrukare och låta honom och hans mor taga in i
förpaktar-gården? Jag har skickat efter några gamla öfverlefvor från
Newyork för att göra det trefligt för dem. De komma till
Filadelfia nästa Måndag.»
Jag kunde knapt läsa till slut, ty tårarna qväfde min röst.
»Jag har varit ganska orättvis mot Julia», sade jag.
Vi kommo öfverens att icke underrätta Karen om saken,
utan låta den bli en öfverraskning. Vi hade mycket fästat
oss vid den tåliga, tillgifna varelsen ined sitt ständiga prat
om »mor och Jan». De »gamla öfverlefvorna» visade sig vara
en ganska fullständig, ehuru enkel, möblering till ett hus.
Karen hjelpte till att rengöra huset åt »den nye förpaktaren»
och iordningställa det nätta bohaget.
På måndagen reste mor till Filadelfia för att möta
ångbåten. Hon skulle återkomma med morgontåget dagen derpå.
Jag stod i porten till vårt hus och passade på när tåget skulle
löpa in på den lilla stationen. En näsduk svajade genom
kupéfönstret såsom signal att allt var riktigt. Jag såg tre
personer stiga af och taga vägen öfver fälten. Då de kommit
in i förpaktarhuset, sade jag vårdslöst till Karen: »Kom med!
vi ha ännu något att göra hos den nye förpaktarens!»
»Jag hoppas», sade hon på sin löjliga, brutna engelska,
»att han vill bli god granne. Det är vackert hus, så godt som
vår pastor bor uti hemma. Det vara godt land för den
fattige, mamsell Martha.»
Jag nickade, jag var för upprörd att tala. Då vi nådde
trappan, kom mor ut med helt strålande anlete. »De äro
derinne! De äro så hyggliga som vi nånsin kunnat önska!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
