- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
280

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280

på mångfaldigt sätt i hvarandra ingripande. Så t. ex.
återfinnes hemmet eller bör återfinnas i dem alla; den kristliga
församlingens vård och tröst genomgår dem, likasom lära och
undervisning äro kännetecken på dem alla. Hvardera ha lika
fullt något för sig eget, som fordrar egna lagar, hvilka gifvas
dem af staten, såsom bäraren af den högre samfundsandan.
Men ehuru lagstiftande för dem måste staten tillerkänna dem
en viss sjelfständighet genom respekterande af trenne för
hvardera, likasom för staten sjelf, oundgängliga vilkor: kärlekens,
trons och tankens frid och frihet. Dessa, det inre samhällets
klenoder, äro de, som, skyddade af staten, hålla öppen den
bana, på hvilken det lagliga och det frivilliga i samhället allt
mer kan närma sig hvartannat och samstämma.

»Ty säger han, samhället är ej annat än ett ömsesidigt
sammanhang och beroende af viljor, som allt mer utveckla sig.
Känslan af detta ömsesidiga beroende, tron på att det kan
förenas med friheten, emedan både beroendet och friheten
utgått från alla varelsers goda och rättvisa upphof, samt
insigten under hvad hvilkor beroendet kan med friheten förenas,
äro tillsammans den uppfostran samhället ger.»

V.

Skall nu också qvinnan hafva sin andel i denna
uppfostran? Skall målet äfven för hennes utveckling vara, icke
blott att som hittills väckas till känsla af sitt beroende af
andra, sin offerpligt för det gemensamma, utan ock till
medvetande af sin frihet och till insigt om huru beroendet och
friheten kunna förenas?

Ja, det är, ty värr, en fråga, som Geijer icke kom i
tillfälle att afhandla. Att svaret, under den tid han ännu stod
qvar bland de ensidiga försvararne af det bestående, skulle
utfallit nekande, är otvifvelaktigt visst. Ja, han har verkligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free