Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hvad ingen ser. Studie af Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
villigt. Så var det. Åh, så hon led vid denna tid I Hela
hennes lif var en enda dold snyftning —. Hon älskade ju
honom så varmt, ja till och med så varmt, att hon skulle ha
slutit till ögonen för alt och nöjt sig med att vara hans »kära
barn», som han brukade kalla henne, endast han skänkt henne
den ömhet hvaraf ett barn har behof. Men det låg inte i
hans lynne att tala om sina känslor lika litet som i hans natur
att visa sig smeksam. Han kysste henne nästan aldrig, annat
än när han hade en vnnest att begära.
J o
Från den stunden hon förstod detta ingåfvo lians
smekningar henne äckel. —
Men hur hon hängde fast vid sin kärlek — den fick
inte lemna henne! —
Hur hon kämpade mot dessa vänner, som drogo honom
från henne utan att förstå hvilken orätt de begingo, — Hur
hon gret, bad —! Han lyssnade tålmodigt som till en tröttsam
klient och sade, att alt nog skulle bli bra, bara de hunnit att
jemka sina lynnen efter hvarandras — den första tiden var
alltid den svåraste.
Efter hvarandras! —- — Ögonen blixtrade till, och hon
stannade så häftigt, att sidcnsläpets vågor stelnade som till is–.
När hade lian någonsin rättat sig efter henne? Ah jo—ofta i
småsaker — nästan alltid när det inte gälde hans personliga
vanor och tycken. Ånyo bröt och rasslade sidenvågorna bakom
henne, nu i trötta, långsamma slag. — Åh denna ensamhet,
denna förfärande, isande, ensamhet! Den hade lärt henne tänka,
men hvilka sorgliga, bittra tankar. -— Hur väl hon mindes den
sista gång hon vädjadt till mannen i egenskap af make!
Han hade varit borta flera dagar å rad —. Gått tidigt på
sitt arbetsrum och blifvit bortbjuden till middagarna —. Han
skickade henne konfekt och delikatesser — till tröst, och kom
hem först mot morgonsidan — inte drucken — han drack
aldrig så — men glad — glad när hon — — Så lofvade han
Tidskrift för hemmet 27:de årg. 2:dra haft. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
