Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hvad ingen ser. Studie af Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
08
bestämdt att rara hemma en qväll, en vän aflockade honom ett
motsatt löfte — oeh han gick — gick för att inte bryta sitt
åt vännen gifna ord —! »Han var ledsen att han glömt–
alltid skulle det bli scener när han skulle bort —»
Hon kufvade sin stolthet ännu en gång — hon bad, hon
gret, hon tiggde, som hon aldrig gråtit, tiggt och bedt förut —
hon kände att han inte fick lemna henne — nu — men
ban gick–»Han kunde inte bli löftesbrytare för hennes
skull.» När dörren föll igen bakom honom, skrek hon till, som
om hon träffats af ett mördande slag. — Nej, inte hon, men
hennes kärlek: den var död. Hu så kallt det var, så förfärligt
kallt!
Från den stunden blef det lugnt i hemmet. Mannen
triumferade. Hans spådom hade slagit in — det första året
var det värsta. Hon samtyckte med ett leende. Det var
hennes första lögn, sedan dess hade den åtföljts af
tusende-— af tusende. Så kom det en tid — den värsta — när hon
nästan hatade hemmet och — honom. Hon ville ut, hon skulle
njuta af lifvet äfven hon — hon ville inte bli olycklig.
Med brinnande ifver kastade hon sig öfver alla de
förströelser som stodo henne som ung vacker qvinna till buds.
Och mannen? Han såg på och lät henne sköta sig sjelf. En dag
frågade hon honom, om han inte vore svartsjuk. Hvad svarade
han? »Mitt kära barn, det fins menniskor, som födas så afgjordt
hederliga, att de inte kunna begå en ohedcrlig handling, äfven
om de skulle vilja: du hör till dem».
Ohederlig! Var då den handling, hon nu tänkte på,
ohederlig, efter hon hade så svårt att begå den? Nej, hederlig
var den, om det är hederligt att vara sann.
Att vara sann! Sann! Hon tryckte handen mot hjertat och
ögonen strålade. Var inte det det högsta? Ilur kunde
hon tveka! Att vara sann!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
