Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hvad ingen ser. Studie af Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Men ändå — —! Ah detta pinande, naggande, förfärliga,
»ändå».
Med hastiga steg gick hon fram till fönstret och lutade
hufvudet mot rutan. Mörkret utanför gjorde henne godt — det
skänkte henne hvila. — Nej, hon måste tänka alt igenom —.
Ja, det var just detta.
Mannen behöfde henne. Hon var för honom ingenting
och ändå alt. Hon förstod honom så väl nu, när både
kärleken oeh agget voro borta. Hon förstod hvilket kärleksbevis
det varit af en sådan man att binda sig vid en hustru; hon
förstod att ban gaf henne all den ömhet hvaraf han var
mäk-tig •— och hon visste hur stolt, hur ytterst ömtålig ban var
om . sitt anseende. Och han var hederlig, rättänkande, god,
ja god — mot andra. Egde hon då rätt att kasta en skugga
öfver hela hans lif endast derför att ban gjort henne olycklig?
Endast derför!
O Gud, O Gud! Fans det då ingen, ingen, som kunde
skänka henne klarhet!–Och så började kampen ånyo, denna
fruktansvärda, sönderslitande kamp, som räckt i månader utan
att han, den skarpsynte juristen, blifvit den varse. Han var
belåten, hvarför skulle då inte hans hustru vara detsamma?
Han tog hennes ljumma vänskap för kärlek lika blindt som
han tagit hennes kärlek för romanèsk öfverspändhet. Han egde
henne, och det var nog för lionom. Och för en sådan man
skulle hon uppoffra sig! Hans lycka skulle hon nära med sitt
hjerteblod, hans egoism med sitt menniskovärde! Aldrig,
aldrig! Hon vände sig om och ett uttryck af fast
beslutsamhet lade sig öfver de ungdomliga dragen. Men ändå! Nej, hon
ville inte höra. Hon ville göra sig fri från den nesliga boja, som
band henne. Men ändå! Fans det något skamligare, något
föraktligare än att tillhöra en man för hvilken hon endast hyste
vänskap, sval, lugn vänskap. Men ändå! Som i henne såg
endast qvinnan, inte menniskan! Men ändå! Nej, hon ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
