Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hvad ingen ser. Studie af Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lon
inte höra. Bedan i dag skulle hon göra sig fri. Eestdrägten,
O Co C ’
påsatt att hedra hans vänner, skulle bort. — Hon var ju rik
— hennes pengar skulle han få behålla. — Men ändå! Hon
höll händerna för öronen. Men ändå! men ändå! men ändå!
Trött lät hon händerna falla ned. Hon måste höra. Men ändå!
Hon hade lofvat att stå vid lians sida till dess döden skiljde
dem åt - - han trodde på henne — han älskade henne ■—
på sitt vis, han var lycklig —- han var nyttig,—. Egde hon
då rättighet att kullstörta hela hans existence — att kanske
— — -—. Nästan skyggt såg hon sig omkring. Det föreföll
henne som om hon hörde klangen af glas och såg kort skymta.
Hvad som nu var en uppfriskeiso hade blifvit ett behof’
Eller också såg hon en man, bitter, skygg, menniskofientlig —
och verket var hennes! Kunde hon köpa sin lycka till ett sådant
pris? Nej, det kände hon. Bättre då att lida sjelf.
Men ändå! Hon sänkte hufvudet och nerverna kring
munnen började att rycka som om de undergått tortyr. Men ändå!
Att afsäga sig lifvets rikaste glädje: kärleken; att qväfva
de möjligheter till en rikare utveckling, som hon känt
uppspira i sitt inre; att ljuga, hyckla, till dess hyckleriet blifvit
sanning och hennes egen individualitet gått upp i mannens;
att lefva och ändå dö. Var detta hennes pligt —? Hon knäppte
samman händerna så hårdt som om hon velat fasthålla sig sjelf.
Var detta hennes pligt? Nej! Hon kände det som en
frigörelse, hon kände det fullt och fast. Inte hennes pligt —
men hennes rättighet. — Att öfva barmhertighet var ju hvarje
menniskas rättighet —. Att öfva–-barm–hert
— — att öfva — —.
Annu några vacklande steg — ännu en gång hördes som
O Ö c c
rasslet af korta, ryckiga vågor: sedan blef det tyst.
Mörkret i rummet var nu nästan fullständigt. Men från
gaslyktan utanför föll en matt ljusstråle in genom fönstret
och belyste en dödsblek, qvidandc qvinnogestalt, som kastat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
