Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Hvad ingen ser. Studie af Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
sig ned på mattan oeli som lik en drunknande kämpade en
sista förtviflad kamp för lif och frihet. — — -
En timme senare strålade hela den vackra våningen af
ljus. Häradshöfding Kull gaf middag för några vänner och
kamrater. Litet blekare än vanligt, men förtjusande i sin blå
sidcndrägt, gjorde hans unga hustru les honneurs vid öfre
ändan af bordet. Midt emot satt värden med ståtlig hållning.
o o
Han convcrserade lifligt och hans klara, litet docerande röst
hördes ofta öfver de andras. Stämningen var liflig, glad,
angenäm. Maten god, vinerna utmärkta.
»Ja, sanna mina ord, fortsatte värdinnans granne till höger,
stadens landskamrer, det påbörjade samtalet — »han kommer
att stiga högt. Han är en eminent förmåga. Ja, så vida
ingenting oförutsedt skulle komma att inträffa,» tillade han med
lagkarlens omedvetna försigtighet.
Den unga hustrun lyfte blicken mot mannen. Hur väl
hon kände hvarje drag i det kraftfulla ansigtet.
Den breda, något bakåtlutande pannan med det lockiga
håret, den oregelbundna näsan, de grå skarpt blickande ögonen
och munnen med det njutningslystna, litet slappa draget, som
hon först för sent lärt sig tyda. »Om ingenting oförutsedt
kommer att inträffa, ja»!
1 detsamma mötte mannen hennes blick. »Skål lilla hustru»!
nickade han vänligt, inom sig görande den anmärkningen, att
hon inte skulle få begagna blått vidare: det gjorde henne
för blek.
Hon dröjde ett ögonblick. Handen, som grep omkring
champagneglaset, darrade, och läpparne skälfde till. Men
sedan böjde hon långsamt på hufvudet och drack ur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
