Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. * Kristendomen och qvinnofrågan. Af L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
nedring, hvari deri judiska qvinna i följd häraf nedsjönk. I
Matt. 19 kap. berättas huru de skriftlärde begärde Jesu yttrande
i denna fråga. Han svarade med att framställa mycket stränga
fordringar. Blott i ett fall eger mannen rätt att förskj uta sin
hustru, nämligen om hon brutit sin äktenskapliga tro ’). Äfven
denna fordran återföres till det organiska samband inom
slägtet, hvarom vi ofvan talat. Först såsom oupplösligt blifver
äktenskapet ett uttryck för den andliga oeh derföre också
eviga sidan af detta samband. Oupplösligheten visar nämligen
tillbaka på äktenskapets karaktär af fullständig personlig
lifs-gemenskap emellan man och qvinna, såsom ock uttryckligen
säges, då det heter, att de tu skola vara ett. Men några
särskilta former vare sig för dess ingående eller fortsättning
känner icke kristendomen. Detta lemnas helt ocli hållet åt
olika tiders sedliga ståndpunkt och behof i öfrigt — allt
naturligen i öfverensstämmelse med hvad vi ofvan sagt.
o ~
Det är sålunda till det organiska sambandet inom
menskligheten vi hänvisas, såväl i fråga om kyskhetens pligt som
äktenskapets oupplöslighet. Den ursprungliga meningen med
mannen och qvinnan, att de tu skola vara ett, framhålles i
båda fallen, om än i olika sammanhang. Isatursidan i detta
organiska samband skall för att ej vara osedlig och menniskan
såsom lem i en andlig gemenskap ovärdig blifva ett uttryck
just för ett personligt samband eller ett personligt förhållande,
men den kan ej i sanning vara detta, så framt ej förbindelsen
är oupplöslig. Man har på grund af ordalydelsen af det
citerade stället i 1 Kor. 6 kap., som närmast leder tanken till
förbindelse af mycket låg art, stundom trott sig kunna från
kristlig ståndpunkt försvara vissa förhållanden, för hvilka
äktenskap i ordets rent vanliga och hvardagliga bemärkelse ej vore
’) I samma anda yttrar sig Paulus. 1 Kor. 7 kap. talar äfven om
egenvilligt öfvergifvande såsom giltig skilnadsorsak, men utan att egentligen
medgifva nytt äktenskap i detta fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
