Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Thérèse Kamph. Minnesteckning af en f. d. elev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
landen ocli sörjde för deras bästa. De yngre, flere af dem
hennes forna elever, som fingo göra sina första rön som
lärarinnor under hennes ledning, skola aldrig glömma, hvad de
hafva denna att tacka för. Väl sant, hon fordrade mycket :
ospardt intresse, pligttrohet, månhet om att gå framåt för ëgen
del; på dessa fordringar slog hon ej af. »Den, som ej vill
ägna sig helt åt sitt kall, passar ej till lärarinna», sade hon,
men hvem ville med hennes exempel för ögonen säga, att
detta var för mycket begärdt. Och hur förstod hon icke att
göra mödan kär, visa hän mot det stora i det kall, som
stundom kunde synas tungt, uppmuntra eller hejda med ett ord
i .rätt tid, där så behöfdes. Alltid finkänslig, alltid mån att
gifva en hvar den heder, som honom tillkom, att icke kväfva
det berättigade i någon individualitet, icke var det underligt,
att hon blef älskad! Fruktade man något, då var det att minska
det dyrbara förtroende, man kände sig äga; hvad man icke
förut var, därtill var detta förtroende ägnadt att göra en, och
det alstrade tillit i gengäld. Liksom hon själf gärna
meddelade sig med lärarinnorna i allt, hvad skolan rörde, blef
det dem ett behof att vid allt söka henne, hennes råd eller
deltagande. Rädd om sin makt behöfde hon ej vara, ej häller
om sin öfverlägsenhet, därtill var den allt för verklig; tvärtom
uppfordrades man att hafva en egen mening, att frimodigt
uttala den och gifva skäl därför; blott då någon ej visste,
hvad han ville, frestades hon till otålighet. De detaljer, hon
ej kunde hinna att sätta sig in i, lemnade hon lugnt åt
fack-eller klasslärarinnan, sålunda uppfostrande dem till
själfständighet och känsla af ansvar, lion förblef dock själen i det hela.
Själf medelpunkten i lärarinnekretscn, närmade hon dem alla
till hvarandra i inbördes tillgifvenhet och samverkan, som kom
äfven eleverna till godo.
För dessas väl arbetade hon med aldrig tröttnande omsorg.
Hon hade vård om deras undervisning, deras uppfostran, deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
