Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Thérèse Kamph. Minnesteckning af en f. d. elev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
framtid. De små funno henne stundom sträng, men ju äldre
de blefvo, dess bättre lärde de inse drifkraften i denna stränghet.
En och annan knotade att finna sitt uppförande äfven utom
skolan följas af hennes vaksamma blick; foga sig måste man
dock, och ingen hade skäl att ångra det. Barnen, som kände,
att hon väntade sig heder af dem, och att hennes fordringar,
om än stora, alldeles icke voro omöjliga att fylla, lifvades till
intresse och ansträngningar. Där hon fann slarf, lätja och
håglöshet, kunde hon väl blifva häftig, men det var en
häftighet, som, hur stor och hälsosam skräck den än injagade hos
den skyldige, aldrig förbittrade eller från henne aflägsnade
barnens hjärtan, just emedan hennes innersta var fullt af kärlek.
Gälde det att undersöka och bestraffa en svårare förseelse,
ådagalade hon både saktmod och vishet, hennes medlidsamma
mildhet framkallade djupare blygsel och ånger än de skarpaste
förebråelser; svårt var det henne städse att ådöma ett strängare
straff eller hålla sig obeveklig gent emot en vädjan till hennes
ömsinthet. Hennes undervisning var så tilltalande, hennes
person så på en gång aktningsbjudande och älsklig, hela
hennes väsen så förfinadt och kvinligt, att hon för sina elever
framstod som idealet af den bildade kvinnan, under det hennes
hjärtegodhet drog dem till henne. Gäma tillät hon de äldre
att vid en eller annan anledning samlas till små festliga
samkväm i skolan, själf slet bon sig då vanligen lös från det
trägna arbetet för att en kort stund höja och tillika adla de
ungas glädje, som då först blef fullkomlig. Aldrig kändes
hennes närvaro tryckande, den var efterlängtad och värderad,
hennes vänlighet, hennes glada, spirituella umgängeston intog
och förtjuste ungdomen. Hennes födelsedag var för hela skolan
en högtidsdag; år efter år samlades den eftermiddagen forna
och nuvarande elever kring henne, skollokalen antog för
tillfället ett festligt utseende, högtidssalen smyckade sig i
blommor, värmen och trängseln gjorde intet afbräck i den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
