Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Thérèse Kamph. Minnesteckning af en f. d. elev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
glädjen. Själf gick hon omkring bland stora och smà, rörd
och tacksam för all kärlek, mången gång så trött tillika, men
det anade blott den, som sàg djupare, själf tänkte hon ej häller
därpå.
Lika väl som Therese Kamph förstod att vara glad bland
de glada, förstod hon att umgås med de bedröfvade. Barnens
föräldrar lärde snart känna henne och gingo till henne med
allahanda bekymmer, hon hade deltagande för alla och hörde
dem tåligt, äfven då de inkräktade på hennes dyrbara tid,
mången gång uppoffrande de hvilostunder, hon såväl behöfde.
Hon skaffade hjälp af alla slag åt de behöfvande bland eleverna,
ja, åt deras närmaste, ofta med själfförsakelse, alltid
välsignel-serikt användande sitt stora inflytande öfver dem, med hvilka
hon fördes i beröring. Så stiftade hon 1879 på sin födelsedag
den s. k. Februariföreningen, en syförening med syfte att skaffa
och tillverka kläder åt fattiga barn och äldre personer, och
hennes anseende förvärfvade den både medlemmar och rikliga
bidrag. Hed sin snabba uppfattning satte hon sig lätt in i
andras förhållanden, det syntes icke minst vid intagningarna
i skolan, då det alltid kostade på henne, att många af de små,
för hvilka hon vid ansökningen fattat intresse, måste afvisas;
i hennes hjärta fans rum för dem alla.
Hum fans där äfven för alla forna elever, dem hon med
sitt deltagande följde. Alla kände de, att skolan, så länge
hon var där, var ett andra hem, öppet att mottaga dem, och
de försummade icke att söka upp det. För dem, hvilka såsom
lärarinnor vistades borta, var det en ovärderlig förmån att få
7 o
framlägga sina svårigheter för en, som så väl förstod att
bedöma förhållandena. Hade de felat, och hur mycket
ungdomligt oförstånd åtminstone fick hon ej hafva fördrag med, hade
hon för dem allvarliga förmaningens ord, skarpa kunde de
kanske någon gång synas, men den kärlek, som framlyste äfven
i dem, lockade en hvar att komma tillbaka; alla sågo också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
