Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Thérèse Kamph. Minnesteckning af en f. d. elev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
icke varit att efter mycket lidande, en väl utkämpad kamp
få ingå i den saliga friden; hvem ville missunna henne att
hafva ro från sitt myckna arbete! Hur stort att få dö på sin
post vid middagshöjden af sitt lif och ändock efter ett
dagsverk sådant, som det gifves åt få att utföra, utan att veta af
ett aftagande, det var den tanke, som försonande smög sig
öfver en vid hennes sista bädd, vid anblicken af det lugna
ansigtet, knappast blekare än ofta förr, men af en förklarad,
förandligad skönhet.
Torsdagen efter Therese Kamphs död var Kjellbergska
skolan ordnad till högtid; direktionen, lärare och lärarinnor,
forna och nuvarande elever, den aflidnas många vänner
samlades ännu en gång omkring henne, men i sorgdrägt, till en
sorgefest, för att inviga det kära stoftet till den sista hvilap.
Jordfästningen förrättades i den med blommor och granar
vackert smyckade Hagakyrkan, och därifrån förde ett sorgtåg,
sådant man här sällan sett, den blomsterhöljda kistan till en
vacker grafplats å Nya kyrkogården, där snart en vård, rest
af elevers och vänners kärlek, skall utvisa hennes hviloplats.
Kring Therese Kamphs graf stod icke blott en stor barnskara,
försänkt i sorg, icke blott talrika vänner; det samhälle, inom
hvilket hon verkat, erkände där sin förlust och hembar hennes
minne sin gärd af tacksamhet och vördnad.
Det är Therese Kamph i hennes verksamhet som
föreståndarinna, som här skildrats. Hvad hon som familjemedlem
och vän var, hör icke offentligheten till; saknaden hos dem,
som förlorat henne, vittnar tillräckligt därom. Här må sägas,
att hon ägde en ovanlig förmåga att vinna människor och
framlocka det goda hos dem; hennes yttre, så väl som hennes
själsegenskaper, var ägnadt att väcka aktning och sympati,
man såg detta kanske aldrig klarare, än då hon fördes i
beröring med främlingar, hvilka sällan undgingo att känna sig
lifligt tilltalade af henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
