Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Helen Jackson, skald och regeringsombud - Förtrogen med sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har ock till dig hon sagt en gång:
»Från nu jag vandra vill din stig.
I dagens äflan, natten lång
Jag aldrig mer skall lemna dig?»
Då känner kanske du det ord,
Vid hennes vagga feer sagt,
De blinda, hvilka här på jord
An mildt, än liatfullt öfva makt:
Att nyttja tid och rum och stund
Och hvarje vapen, tungt och lätt;
Ej efterskänka en sekund,
Ett andedrag, — är hennes rätt.
Allt eger hon — är dock din träl.
Oss feerna ha skänkt till tröst
Den gåfvans skydd att gömma väl
Förtegna smärtan i vårt bröst.
Hon bära skall inför en verld
Triumfens krona på vårt bud
Och bringa stum sin lydnads gärd
Med våra färger i sin skrud.
Le vid vårt löje, sjunga som
Vi gjort, strö våra rosor ut,
Till dess man undrar, ser sig om
Vid lek och skratt, som ej ta’ slut,
Och spörjer sedan nästa dag,
Med ifrig röst, med eld i blick,
»Hvem var det, som med gladt behag
Så strålande bredvid dig gick?»
(Återgifven af S—d.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
