Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Helen Jackson, skald och regeringsombud - Habeas Corpus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Habeas Corpus.
Vän död, välan! Hvi dröjer du?
Min kropp? Re’n halfva seklet gått,
Och från min första dag tills nu
Den varit din. Kom, tag den blott!
Hvar du skall finna den? Det vet
Du mer än jag. En bleknad hamn,
En skugga blott är qvar af det,
Som varit och som bar mitt namn.
1 de af qval förtärda drag
Ej spår af fägring återstår;
Anletet där, är det väl jag,
Densamma, som i lifvets vår?
Och dock, vän död, är du mig kär.
Ditt enda fel, senfärdighet,
För ömkan svag ett uttryck är,
Men ej jag förebrår dig det.
Hvad du skall göra, gör det snart!
Om denna dag jag finge se,
Hvad jag blott anat, se det klart,
Hur gerna ville allt jag ge!
Dock nej! Jag unnar dig ej allt:
Två goda tjänare jag har,
Som troget gjort hvad jag befallt —
Dem gerna ville jag ha qvar.
Ej höger hand jag unnar dig,
Ej heller varma hjärtat mitt,
Ty aldrig än de svikit mig,
Min viljas budskap ej bestridt.
Nu vet jag hvarför i vårt land
Förr hjältens hjärta lades ned
1 gyllne skrin, men nidings hand
Fastnaglades vid allmän led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
