Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hedniska tidräkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det isl. inskottet av en vecka åren III, VIII, XIV, XX, XXV av solcykeln säger Are
frode uti Íslendingabók hava uppkommit på följande sätt någon gång mellan 950 och 964,
alltså c. 960 e. Kr. Då beräknade de visaste män i landet året till 364 dagar, d. v. s. 52
veckor eller 12 mån. på 30 d. var, och 4 d. däröver. Nu märkte de på solens lopp, att
sommaren sköt sig allt längre tillbaka mot våren, men ingen kunde säga dem, att året hade
en dag mer än 52 v., och att detta vore skulden. En man vid namn Torsten Surt drömde
en gång, att han var på lagberget på alltinget och själv vaken, medan hela tingsmenigheten
sov, och sedan, att han sov, medan alla vakade, vilken dröm Osvif Helgeson tydde så, att
alla skulle lyssna, medan Torsten talade på lagberget, och giva sitt bifall tillkänna, när han
teg efter slutat tal. På tinget framställde sedan Torsten Surt från lagberget det förslaget,
att man skulle öka var sjunde sommar med en vecka och se till, vad nytta det gjorde,
vilket förslag genast antogs till lag. Are påpekar, att efter riktig räkning ett år har 365 d.,
efter isl. åter 364 d. Om nu efter isl. räkning en skottvecka tillkommer vart sjunde år men
icke i julianska kalendern, så bliva 7 år på båda sidor lika. Om åter två skottår ligga
mellan de år, som skola ökas med en skottvecka, måste man göra inskottet redan det
sjätte året.
Om denna Ares berättelse vore sann, vore den ett oryggligt bevis för att de
hedniska islänningarne ägt en ordnad tidräkning, vars inrättning efter Torsten Surt därmed ock
vore känd, varjämte antydningar funnes om dess beskaffenhet före honom. Då nu åter
Bilfinger anser, att hela isl.-norska kalendern har kristlig upprinnelse med undantag av
skiljandet av två halvår, sommar och vinter, samt räkningen efter vintrar och nätter ävensom
några månadsnamn, blir det för honom av vikt att betaga detta besvärliga vittnesbörd från
heden tid dess beviskraft. Han framställer huvudsakligen tre invändningar. Den första
invändningen, att Are påstår inskottet skola ske än det sjunde, än det sjätte året, ehuru det
enligt sakens natur måste företagas än det sjätte året, än det femte, oskadliggör han själv
genom antagandet, att isl. språkbruket kunnat likna det latinska, som brukade »septimo
quoque anno» i betydelsen »alle sechs Jahre», men han förkastar eget nog denna
närliggande förklaring, som Finnur Jónsson i sin anmälan av skriften i Anz. f. deutsches
Altertum 26 (1900), s. 270 f. bekräftar vara den enda riktiga. Den andra invändningen,
varmed Bilfinger söker rubba tilltron till Are, är den, att Osvif Helgeson c. 960 måste hava
varit en gosse, vilket F. Jónsson säger vara ett obevisat antagande: Osvif † 1015 i hög ålder
och kan alltså 960 mycket väl hava varit c. 30 år. Are härstammade i rak linie från denne
Osvif, och berättelsen om Torsten Surt var en familjetradition; en av Ares sagesmän, hans
fosterfader Hall i Haukadal, * 996, var berömd för sitt goda minne, och det är alldeles
omöjligt, att Are kunnat förlägga något före kristendomens antagande år 1000, som i själva
verket skedde efter denna tid.
Den invändningen åter, att ett år på 364 d., som på 28 år avviker från julianska året
med 35 d, alltså på 280 år med nära ett helt år, omöjligen kunnat finnas århundraden hos
nordborna, godkänner F. Jónsson, som säger Bilfinger hava klart ådagalagt, att det isl. året
i våra källor måste vara av tämligen ungt ursprung. Då det heter, att de av solens gång
märkte, att sommarens början skred tillbaka mot våren, sluter Bilfinger, att förskjutningen
varken varit mycket stor eller helt obetydlig; om den varit t. ex. omkring en månad, skulle
införandet av året på 364 d. inträffat c. 25 år förut och höra till den tid, då isl.
författningen uppgjordes av Ulfljót och alltinget inrättades, vilket Are beräknar hava skett c. 930.
För bestämmande av tiden för alltinget vore en ordnad tidräkning nödig, då detta icke gärna
som bygdetingen kunde sammankallas medels budskickning.
Bilfingers tanke, att den isl. kalendern blivit ordnad i sammanhang med alltingets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
