Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hedniska tidräkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrättning förefaller mycket tilltalande. Att. så tidigt åter kunskap om julianska kalendern
kunnat komma till Island från Norge, är otänkbart; om man hade anledning antaga sådan
kunskap hos isl. kalenderns upphovsmän, måste den härröra från de brittiska öarne, varom
dock ingen underrättelse finnes.
Det förefaller dock omöjligt, att julianska kalendern kan ligga till grund för den
isländska, såsom Bilfinger antager och I, s. 93 i korthet på följande sätt sammanfattar sin
mening: »När islänningarna skilja mellan å ena sidan ett landstjórnar-ár (politiskt år) eller
búskapar-ár (lanthushållningsår) och å den andra sidan ett kyrkligt år, är icke denna skillnad att
så uppfatta, som om den ena tidräkningen berodde på hedniskt, den andra på kristet
ursprung. Förhållandet är fast hellre följande. Efter kyrklig uppfattning skulle sommaren hava
börjat med årets faktiska torsdag efter påsk. Denna skiftade emellertid hit och dit inom en
tidrymd av fem veckor. Då nu med sommaren också det politiska livet och
lanthushållningen tog sin början, skulle alla det politiska livets och lanthushållningens handlingar hava
varit underkastade samma skiftningar, för så vitt de skulle bindas vid ett bestämt datum.
Man valde därför, för att förhindra detta, en gång för alla den mellersta torsd. efter påsk
till sommarens början och vann sålunda fasta data för alla de särskilda momenten av det
politiska och ekonomiska livet. Det politisk-ekonomiska året är alltså blott
medelgenomskärningen av det kyrkliga året.»
Det synes fast otroligt, att även den visaste islänning, vars tidräkning ju förut skulle
hava utgjorts av ett ofullkomligt naturår, skulle kunnat utveckla en så överlägsen
självständighet vid tillägnandet av den julianska kalendern, som den av Bilfinger antagna
bearbetningen förutsätter. I kristen tid måste ju ock den åtrådda fastheten i tidräkning
understundom bliva gäckad, om t. ex. påsken inföll så, att denna torsd., som utgjorde
sommarens början, blev skärtorsdag eller annars helig.
Då man nu äger en i sig trovärdig berättelse om en reform av den världsliga
tidräkningen på Island i heden tid, och då uppgifterna om denna reform, rätt fattade, giva den
inrättning, som den isl. tidräkningen måste hava haft enligt tab. s. 19, synes intet skäl finnas
till tvivel om att denna tidräkning verkligen tillhört Islands hedna tid och icke är någon
omedelbar avledning av den julianska kalendern, som användes av kyrkan även på Island.
Därav följer omedelbart, att de hedna islänningarne måste hava känt och begagnat veckan
till tidräkning, vilket Bilfinger I, s. 38, 95 säger vara oavgjort, huruvida de germanska folken
gjort före kristendomen.
Den isl. tidräkningens tillkomst c. 930 och behovet av reform c. 960 synas mig
begripliga, om man antager, att organisationen c. 930 bestått just i att fastslå, på vilka dagar
i bestämda veckor det ena eller andra skulle läggas, som förut varit mera obestämt eller
alls icke behövt bestämmas, alltså t. ex. att sommarens början skulle vara torsd. nr. 15
(9—15 apr.)., midsommar sönd. nr. 29 (13—20 juli), vinternatten lörd. nr. 41 (11—18 okt.),
midvinter fred. nr. 2 (9—16 jan.), alltinget först torsd. nr. 24, senare nr. 25; numreringen
är gjord efter jul. kalendern, från isl. synpunkt skulle den utfalla annorlunda. Genom
iakttagelse kunde ett folk, som kände veckan, finna, att 52 sådana gingo på ett år; att de icke
upptäckte, att året var ännu litet längre, säger ju Are uttryckligen, och det felet var ju orsak
till behovet av reform. Med kunskap om de 52 veckorna låg det nära att på angivet sätt
bruka dem att finna sig till rätta i året, men förbiseendet av den 365:te dagen hämnade sig
snart genom att de numrerade veckodagarne skredo tillbaka i förhållande till årets naturliga
tider, vilket fel reformen ville avhjälpa.
Att veckan varit känd hos nordborna i hedna tiden, är i själva verket även ganska
sannolikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
