Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hedniska tidräkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För veckan finnes det, säger T. Mommsen, Römische Chronologie, s. 215, ingen
annan rationell förklaring än den från månens kvarter. Iakttagelsen av de fyra månfaserna
är lika gammal som människosläktet. Månad och vecka äro utan tvivel våra urfäders allra
äldsta ordnade tidsbestämning. Så länge tidräkningen bestämdes genom omedelbar
iakttagelse av den växande och avtagande månskivan, måste kvarteret, som naturligtvis alltid
angavs i hela dagar, växla mellan 7 och 8 dagar, då den synodiska månaden utgör 29 d.,
12 t., 44 m., 2,9 s., kvarteret alltså ungefär 7 3/8 d. Veckan på 7 d. är känd i orienten, där
intet spår finnes av kvarteret på 8 d., som åter går igen i lat. nundinum, en tid på 8 d.
Med ’vecka’ menas i denna min skrift uteslutande en tid av 7 d.
Veckans historia är nyligen behandlad i Zeitschr. f. deutsche Wortforschung 1 (1900),
s. 150 f., där under titeln: Geschichte der Namen der Wochentage sex berömda specialister
redogöra för veckan på olika språkområden, nämligen P. Jensen för veckan i Ninive och
Babylon, Th. Nöldeke hos övriga semiter, A. Thumb hos greker och albaneser, G.
Gundermann hos romarne, R. Thurneysen hos kelterna och W. Meyer-Lübke hos romanska
folk; en framställning av förhållandet hos egypterna saknas. Rikliga citat ur källorna giver
tillika E. Schürer, Die siebentägige Woche im Gebrauche der christlichen Kirche der
ersten Jahrhunderte uti Zeitschr. f. die neutestamentliche Wissenschaft und die Kunde
des Urchristentums, 6 (1905), s. 1 f. Genom dessa forskares undersökningar är en fast
grund vunnen för frågans bedömande.
P. Jensen beriktigar den gängse meningen, att de sju veckodagarne uppkallats efter
babyloniers och assyrers sju planeter, så till vida, att han förklarar, att oss bekanta
fragment av dessa folks historia visserligen icke vederlägga en sådan åsikt men ej heller
bekräfta den, varemot tecken finnas till att de räknat efter femter, avdelningar på 5 d.
Planeternas ordningsföljd i Ninive och Babylon är ock en annan, än den veckans dagar förutsätta.
Veckan med vilodag i slutet är alltså obekant i Ninive och Babylon, och dess tillvaro
osannolik.
Hos israeliterna är däremot enligt Th. Nöldeke veckan urgammal, men namn på dess
dagar förekommo icke, de numrerade veckodagarne: sönd.—torsd. = 1—5 i veckan, fred.
= aftonen (παρασκευή, vigilia), lörd. = sabbat.
Grekerna delade månaden i 3 dekader eller räknade dess dagar; veckan uppträder
först hos de grekiska judarne 200—300 e. Kr., och dessa numrerade dagarne efter judisk
sed, vilket ock var i bruk hos de kristna.
Veckodagarnes benämning efter planeter härstammar enligt Cassius Dio (l. Dio Cassius,
c. 150—235 e. Kr.) från egypterna och hade på hans tid antagits av alla folk, både av greker
och romare, och är troligen produkt av egyptisk-hellenistisk hednisk astrologi.
I Rom är veckan först uppvisad under Augustus, troligen inkommen genom astrologer,
ävensom genom judarne, som redan på Sullas tid funnos i var stad i romerska riket, och
Saturni dies hos Tibullus (c. 23—20 f. Kr.) är det allra äldsta citat på veckodagsnamn,
som finnes; det är troligare, att stället i fråga avser, att astrologerna ansågo denna dag som
olycksdag, än att den judiska sabbaten skulle vara åsyftad, se E. Schürer, Zeitschr. f. die
neutestamentliche Wissenschaft 6 (1905), s. 25.
Veckogudarne: Saturnus, Sol, Luna, Mars, Merkurius, Jupiter, Venus finnas ofta
framställda, och, vad viktigt är, en stor rikedom på veckogudsaltare är bekant från Gallien
och romerska Germanien, de i Tyskland mest från första hälften av 200-talet.
Den astrologiska uppfattningen, att planeterna härska över var sin timme i tur och
ordning, och att härskaren över första timmen tillika är härskare över hela dagen, som
räknades till 24 t., har givit upphov till veckodagsnamnens ordning. Den forntida uppfattningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
