- Project Runeberg -  Till analysen af det empiriska själfmedvetandet /
42

(1910) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som samtidiga eller efter hvarandra följande skeenden, vare sig
hos skilda delar eller skilda sidor af den totala tidliga
verkligheten.

Låt oss så se saken mera in concreto. Huru skall man
kunna föreställa sig sina i erinringen första medvetenhetsyttringar
med afseende å deras tidliga ställning? Man kan ju ej gärna

föreställa sig början här såsom en absolut början utan måste väl

alltid betrakta något som föregående. Det tjänar här ingenting
till att närmare undersöka den abstrakta möjligheten. Faktum är
säkert nog. Ovilkorligt inordnar jag mitt medvetna lif i det
allmänna skeendet. Före den första medvetenhetsyttringen går ett
yttre förlopp. Men vi kunna gå längre och peka på än mer
påtagliga fakta. Vi fråga efter situationen vid en erinring om, att
jag förut har iakttagit något visst, låt oss säga ett landskap. Är
del så, att jag har rent för mig själfva medvetenhetsyttringen,
alltså icke i förbindelse med den yttre verkligheten, närmare
bestämdt hela den yttre situationen? Otvifvelaktigt är så icke fallet,
utan jag uppfattar min egen medvetenhetsyttring blott såsom led
i hela den yttre situationen. Jag har för mig den plats, på
hvilken jag vid betraktandet stod, liksom också landskapet själft.

Båda fogar jag tillsammans till ett enda rumsligt helt, och här,

säger jag mig, försiggick betraktandet. Och man kan väl i all-

mänhet säga, att ju bestämdare jag erinrar mig en föregående
medvetenhetsyttring, desto bestämdare drager jag också konturerna
till den yttre situation, till hvilken den hörde. Till och med
upplefvelsen af den mest intima stämning kan jag ej erinra mig
utan alt bestämma för mig den yttre situationen.

Endast en möjlig förvexling af skillda saker kan här leda åt
annat håll. Om jag på nytt föreställer något förut upplefvadt och
detla sker med »bekantskapskänsla»,’ så är del att betrakta som
en erinring af det förut upplefda, men ej af upplefvclseu själf i
dess individuella karaktär. För att denna själf skall erinras, är
visserligen dess förnyande på angifvet sätt en betingning. Men

därjämte fordras en föreställning om den förflutna upplefvelsen
såsom min i förbindelse med en visshetskänsla. Nu behöfver icke

f

den blotta förnyelsen af en föregående upplefvelse med
bekantskapskänsla vara förbunden med en föreställning om den yttre
situationen vid upplefvelsen. Men en slik förnyelse är alldeles icke
något medvetande om den psykiska individuella akten, fast den
är betingning därför. Däremot måste — och det är livad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillanalys/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free