Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Torfmossarnas bidrag till kännedom om forna tiders natur, växt- och djurlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNA TIDERS NATUR, VÄXT- OCH DJURLIF 23
ända upp till högfjällen, vet man ännu ej med tillräcklig
säkerhet, men däremot vet man, att isen ännu en gång
ryckte framåt. Dess utsträckning var dock betydligt mindre,
om ock Skandinavien till större delen ånyo vart ishöljt.
Och så smälte isen bort för sista gången, drog sig
tillbaka upp till våra högfjäll, på hvars högsta delar de
nu träffas i form af större eller mindre jökelfält. Hela
den efterföljande tiden kalla vi den postglaciala.
Betydliga äro de omformningar, som den mark
undergår, öfver hvilken en glaciär och ännu mer en landis
vältrar sina oerhörda massor. Af de underliggande bärgen
bortföras och krossas ofantliga partier i form af block och
stenigt skarpkantigt grus eller s. k. moräåner. Dessa
moräner skrufvas framåt i landisen, hvarest de i bottnen
befintliga värka som ett oerhört groft sandpapper, som
slipar, ristar och fårar bärggrunden.
Det område, som den tillbakaryekande landisen
lämnade efter sig, bar också de tydligaste spår efter isens
härjningar. Marken var kuperad och full af små
fördjupningar. Väldiga moräner bildade ett täcke, hvarur den
afslipade bärggrunden här och där stack upp. Stora
åsar af rullat grus och flodsand genomdrogo det öde
landet. Det var grus- och sandbäddarna i de väldiga
glaciärälfvar, genom hvilka landisen afsmält, och af hvilka
vi nu ha minnesmärken i dessa åsar, de s. k.
rullstensåsarna. De gamla moränerna kalla vi krossgrus, pinnmo
O. 8. v.
Vi veta att fördelningen mellan land och haf på
jordklotet ej alltid varit densamma, utan att mycken af den
mark, vi trampa under våra fötter, en gång varit
hafsbotten, och omvändt, att nutidens haf kunna bölja öfver
fordomtima landområden. Vid den tid, som vi nu skildrat,
då den andra landisen hade börjat rycka bakåt,
kvarlämnande sina moräner och åsbildningar, ägde också den
skandinaviska halfön helt andra strandkonturer än i nu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
