Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Torfmossarnas bidrag till kännedom om forna tiders natur, växt- och djurlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNA TIDERS NATUR, VÄXT- OCH DJURLIF 33
och med på de torra, varma slätter därstädes, som vi
känna under namnet stäpperna. Troligen begagnade dessa
märkliga arter den torra boreala tiden för sin invandring
till oss.
Vi erinra oss, att Ancylustiden tog sitt slut, därigenom
att i sydvästra Skandinavien, som nu höjt sig betydligt
ofvan den nutida hafsytan, en storartad sänkning ägde rum.
Västerhafvets varma salta vatten bröt in i den gamla
Ancylussjön genom de sänkor som upptagas af de nutida
Bälterna och Öresund. Klimatet antog en fuktig varm
karaktär, och många torfmossebäcken fyldes genom den
rikliga nederbörden med vatten, i hvilket en ymnig
afsättning af torf, dy och gyttja ägde rum. Denna
klimatiska period kallar man den atlantiska, och det är denna,
som upptager större delen af nästa tid, den som ligger
framför vår egen, och som vi efter en snäcka i den
dåtida Östersjön kalla Litorinatiden.
Under inflytandet af det varma klimatet vandrade
eken och de andra ädla löfträden, t. ex. ask, lönn, alm
och lind högt uppe i Skandinavien. Långt öfver de
nutida gränserna gingo en del sydliga former mot norr, så
att t. ex. djupt in i Ångermanland och Hälsingland, där
ingen hassel finnes lefvande på afstånd af tiotals mil,
hasselnötter i mängd kunna påträffas i torfmossarna. Och
vanligt är det, att i trakter, där eken nu är sällsynt eller
rent af har försvunnit, ur torftäkterna framgräfvas
ekstammar, hvilkas svarta ved (»svartek») är synnerligen
användbar för finare snickeriarbeten.
Samtidigt härmed trängde troligen boken från söder
in i Danmark.* Den sköt upp i de gamla
ekskogarnas kronvalf, dödade genom sin beskuggning de gamla
ekarna och förvandlade formationen till täta lummiga bok-
* Till Svärge kom den dock troligen senare. Hos oss är den
ännu ej funnen i torfmossarna, och åtskilligt tyder på att den är
stadd i spridning norrut.
3. — Verdandis småskrifter. 64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
