Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
-du verkligen att den fruktansvärda domen verkstäldes på
■den gamle Arvid Vestgöthe och hans dotter?»
»Den är verkstäld», svarade Peder Skrifvare med dof
röst. »Så sant jag sitter här bredvid dig, äro de båda
lefvande begrafna !»
»Brr! det var en förskräcklig’död», utropade Thord
Riddare och skakade sig, liksom fattad af en häftig rys-
ning. »Det skall icke bringa kaptenen någon välsignelse;
ty Arvid, en gunstling hos konung Gustaf, och den arma,
oskyldiga flickan hafva blifvit offrade. Men», fortfor han
efter en stunds tystnad, »hvar blefvo de båda knektarne
utaf, som förde fångarne till heden och der verkstälde do-
men på dem? De återkommo aldrig mer till Dackeborg.»
»Och intet menniskoöga skall någonsin mera se dem»,
föll Peder Skrifvare honom i talet. »Tror du, att den
.sluge Dacke skulle tåla sådana vittnen af sina blodsdomar
ibland de lefvande, på det de en gång måtte kunna an-
föra en vigtig klagan emot honom? — Har du aldrig hört
talas om den gamle eremiten Simon, som känner alla ör-
ter och förstår att blanda pulver för sjuka och friska?
Begaf Dacke sig icke andra morgonen till den gamle, och
denne lär väl efter fullbordadtarbete räckt de båda kar-
larne deras lön i en bägare med sådant innehåll, att
de näppeligen behöfva mera i denna verden än en hand
full jord.»
»Ohyggligt!» brummade Thord Riddare ond. »Om
kapten gifver oss sådan belöning för vår trohet, skall all-
tid en dödsryckning öfvergå mig, då han gifver mig dylika
befallningar; ty jag bör ju vänta, att han kunde vända de
vapen, jag drager för honom, mot mitt eget bröst.»
»Din narr!» fortfor Peder Skrifvare. »Den listige
Dacke skall säkert förskona oss för så kinkiga uppdrag;
dertill brukar han de blinda björnarne, hvilka med till-
slutna ögon böja sin nacke för honom och utan att grubbla,
då han befaller, sticka de skarpa tassarne i elden, om de
ock clervid brinna upp ända till knotorna. Sådana björnar
voro ock de båda knektarne, som förde höfvitsmannen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
