Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
han trädde närmare intill henne och lade sin arm om
bennes lif:
»Du har i dag rört mig på ett besynnerligt sätt, vackra
sköldmö, och jag börjar att afundas grefve Otto -— — —»
»Grefve Otto?» inföll hon stolt. »Ännu är jag fri,
och mig fängslar intet annat vid Otto än mitt ganska obe-
stämda löfte. Huruvida jag inlöser det, skall framtiden
utvisa.»
»Såå?» fortfor Dacke med lågande blickar. »Då vore
det ju icke försent för mig att blifva grefvens medtäflare !
Jag är icke känslolös för dina behag, men framför allt
drager din manligt starka själ mig till dig, och mod och
kraft skattas af mig vida högre, då jag finner det i ett
ömt qvinnobröst. Hvad menar du, Hicka, skulle du vid
min sida kunna glömma grefven?»
Hon svarade icke och slog allvarsam och rodnande
sina ögon till jorden.
»Se, jag hade bygt lysande förhoppningar på min son»,
fortfor han med dyster ton, »bafvets vågor hafva slukat
dem. Du känner mitt sträfvande — för att uppnå det
högsta trappsteget af mensklig storhet har jag hopat pla-
ner på planer, arbetat flere år och kämpat lik en simmare
i en vild fors. Jag måste hinna målet eller gå under,
ty icke en fotsbredd viker jag nu mera tillbaka pa min
bana. Men om jag verkligen en gång, då jag hunnit den efter-
sträfvade höjden, kastar svärdet tillbaka i slidan, rader
öfver mitt fäderneslands jord och har druckit mig otörstig
ur ryktets källa — hvem skall då ärfva mig? Min Olof
ligger på hafsbottnen — jag har inga fiera barn !» Hans
öga blef dystert och hans röst mildare, i det han slöt hen-
nes hand i sin och fortfor : »Rådgör med ditt hjerta, Brita !
Gossen Otto skall du snart glömma, om du går hand i
hand med en kraftig man på lifvets bana. Du liar i dag
uppväckt en känsla i mitt bröst, hvilken jag redan för
länge sedan trodde hafva utdödt under min vilda lefnad ;
jag befinner mig så väl i ditt sällskap • vik derföre icke
ifrån min sida. Du har sjelf lösryckt dig ifrån alla blods-
band, lemnat fader, syster och alla, — är ditt hjerta ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
