Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
fritt, så bevisa det genom att sluta ett fastare förbund med
mig än det, som förenat våra vapen.»
Med ännu till jorden nedslagna blickar svarade Brita,
liksom förskrämd af fasa: »Min far, min syster? Hvarför
skulle du minna mig om dem? Är det sant, som ryktet
liviskar? Har du verkligen brutit din ed att skona deras,
lif? Hvar äro de?»
»Eden blef jag qvitt genom din fars flykt», svarade
den listige Dacke, »jag skonade deras lif, så länge de icke
sökte att undandraga sig min magt. Men då de, flyk-
tande och hotande mig med förräderi, fcr andra gången
fallit i mina händer, var jag befriad från min ed, ty intet
fängelse syntes mig starkt nog för dem, min egen säker- f
het bjöd det. De äro skilda från verlden och hvila redan
länge i jordens moderliga sköte.»
»Så är det då sant, och fruktansvärdt genljuder denna
dödspost i mitt inre!» sade Brita bleknande och vred sina
händer. »Om jag ännu eger qvar en gnista af menskfig
känsla, skall den afgrundslåga, bvilken denna förskräckliga
visshet upptändt i mitt bjerta, snart döda den. Bort, för-
skräcklige! — Graflukten i ditt granskap hviskar moid!»
Med liflig vältalighet bemödade Dacke sig nu att
lugna henne, och slutligen lyckades det honom att, genom
de lockande bilderna af en lysande framtid, till tystnad
återbringa den storm, han mot sin vilja uppväckt i hennes
bröst. Med köld och fast beslutsamhet vände hon sig ifrån
honom, i det hon sade:
»En mörk slöja betäcker det förbigångna! Jag vill
tvinga mig att icke blicka tillbaka, ty bakom mig är mörk
natt; endast framför mig lyser ännu det bländande sken,
hvarifrån mitt lefnadsljus lånar sina strålar i det dystra
mörker, som eljest öfverallt omgifver mig!»
»Så blicka framåt, hjeltemodiga flicka», svarade Dacke.
»Behöfver du ett stöd, så fly till mig — jag står fast,
om oek jorden bäfvade och himlen nedslungade på mig alla
sina blixtar. Bannlys hvarje plågande tanke,,som förlamar
din själ! Var lugn, barn! Den rikaste lön gömmer jag
för dig, och lätt glömmer man det framfarna, då det när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
